Över ett halvår sedan jag bloggade nu. Var tog det halvåret vägen? Jag valde att pausa en stund, men känner att det nu är dags att trycka på play igen. Dessutom skulle jag behöva er hjälp lite grann. Jag har skrivit en fiktiv historia som handlar om val och eventuella konsekvenser. Jag tror alla vet att jag inte skulle stå på perrongen och låta tåget passera, och jag tror också att de flesta kan klura ut min inställning till det hela. Men snälla förbise det just nu. Kanske kan det tyckas lite fånigt, men jag garanterar att det har ett syfte.
Jag skulle verkligen uppskatta om ni ville läsa den och ge era åsikter kring/svar på de frågor jag ställer allra sist. Tack på förhand, kram och ha det gott :)
Jag står på perrongen och ser tåget komma in. Klockan är 12.00. Tåget går 12.15. Jag har sagt till en vän, förövrigt min enda bästa vän, att jag ska komma. Men när klockan slår för avgång kliver jag inte ombord, utan står kvar.
Min vän, som väntat vid ankomstplatsen ringer förtvivlad och undrar var jag är. Jag säger att jag inte klev på tåget, men jag kommer med nästa. Det tåget går 14.30. Tåget kommer, men än en gång står jag kvar när tåget ger sig av. Min vän, som på nytt stod och väntade på mig ringer, jä*ligt arg, och undrar vad jag egentligen håller på med. Jag skäller tillbaka och säger att det inte är så lätt att bara åka, men hon borde ju förstå att jag vill komma eftersom jag ju ändå tog mig till perrongen! Hon frågar hur jag kunde välja att stå kvar igen. Jag tycker inte alls att det handlar om att välja.
Efter att vi lugnat ner oss pratar vi och jag övertygar min vän om att jag faktiskt är intresserad av att komma. Jag lovar att komma på lördag om en vecka. Lördagen kommer, jag står på perrongen. Tåget kommer, tåget går, men jag är inte ombord. Jag står kvar. Jag låter också, än en gång, min vän tro att jag sitter på tåget. Hon får själv upptäcka där hon står och väntar att jag inte kommer.
Hon ringer mig. Jag vill egentligen inte svara, men gör det ändå. Och precis som jag trodde får jag mig en rejäl utskällning. Hon ifrågasätter min vänskap, hur jag flera gånger kan välja att svika henne. Jag säger till henne att jag visst är hennes vän, att hon överdriver och att jag inte alls har "valt" bort henne. Hon säger att hon överlägger att inte vara min vän längre. Jag ber henne förlåta mig och jag ber om en till chans. Jag vill ju vara hennes vän. Det borde hon förstå, jag har ju varje gång både bokat och betalt biljetter. Hon tar den. Jag lovar att aldrig någonsin göra om samma sak igen.
Det går ett par veckor, vi bestämmer en träff. Med entusiasm och glädje väntar hon på mig, jag har ju lovat henne.
Men jag kom aldrig. Jag åkte aldrig ens till perrongen. Det var kallt ute, och det var så krångligt att komma iväg. Jag bestämde mig för att stanna hemma och titta på film med en kompis istället. Hon: besviken, ledsen och med känsla att ha blivit lurad. Hon ringer och säger att jag har mist henne som vän. Jag försöker få henne på andra tankar, men hon säger att hon inte kan lita på mig.
Jag fattar noll! Vaddå? Jag vill ju träffa henne, annars hade jag ju aldrig ens bokat biljetter! Hon säger att jag inte förstår. Jag tycker det är hon som inte förstår! Hon säger att jag har lekt med vår vänskap. Hon säger att det är ett val jag har gjort. Val JAG har gjort? Herregud, det är väl inte så enkelt. Att hon inte kan förstå! Hur kan hon välja bort mig? Jag har ju inte gjort något fel, eller? Jag måste övertyga henne om att jag är en bra vän, men hur ska det gå till?
Frågorna lyder: Har jag gjort några fel, och isåfall vilka? Är det min vän som väljer bort mig, eller är det ett resultat av att jag valde bort henne?
Jag skulle verkligen uppskatta om ni ville läsa den och ge era åsikter kring/svar på de frågor jag ställer allra sist. Tack på förhand, kram och ha det gott :)
Jag står på perrongen och ser tåget komma in. Klockan är 12.00. Tåget går 12.15. Jag har sagt till en vän, förövrigt min enda bästa vän, att jag ska komma. Men när klockan slår för avgång kliver jag inte ombord, utan står kvar.
Min vän, som väntat vid ankomstplatsen ringer förtvivlad och undrar var jag är. Jag säger att jag inte klev på tåget, men jag kommer med nästa. Det tåget går 14.30. Tåget kommer, men än en gång står jag kvar när tåget ger sig av. Min vän, som på nytt stod och väntade på mig ringer, jä*ligt arg, och undrar vad jag egentligen håller på med. Jag skäller tillbaka och säger att det inte är så lätt att bara åka, men hon borde ju förstå att jag vill komma eftersom jag ju ändå tog mig till perrongen! Hon frågar hur jag kunde välja att stå kvar igen. Jag tycker inte alls att det handlar om att välja.
Efter att vi lugnat ner oss pratar vi och jag övertygar min vän om att jag faktiskt är intresserad av att komma. Jag lovar att komma på lördag om en vecka. Lördagen kommer, jag står på perrongen. Tåget kommer, tåget går, men jag är inte ombord. Jag står kvar. Jag låter också, än en gång, min vän tro att jag sitter på tåget. Hon får själv upptäcka där hon står och väntar att jag inte kommer.
Hon ringer mig. Jag vill egentligen inte svara, men gör det ändå. Och precis som jag trodde får jag mig en rejäl utskällning. Hon ifrågasätter min vänskap, hur jag flera gånger kan välja att svika henne. Jag säger till henne att jag visst är hennes vän, att hon överdriver och att jag inte alls har "valt" bort henne. Hon säger att hon överlägger att inte vara min vän längre. Jag ber henne förlåta mig och jag ber om en till chans. Jag vill ju vara hennes vän. Det borde hon förstå, jag har ju varje gång både bokat och betalt biljetter. Hon tar den. Jag lovar att aldrig någonsin göra om samma sak igen.
Det går ett par veckor, vi bestämmer en träff. Med entusiasm och glädje väntar hon på mig, jag har ju lovat henne.
Men jag kom aldrig. Jag åkte aldrig ens till perrongen. Det var kallt ute, och det var så krångligt att komma iväg. Jag bestämde mig för att stanna hemma och titta på film med en kompis istället. Hon: besviken, ledsen och med känsla att ha blivit lurad. Hon ringer och säger att jag har mist henne som vän. Jag försöker få henne på andra tankar, men hon säger att hon inte kan lita på mig.
Jag fattar noll! Vaddå? Jag vill ju träffa henne, annars hade jag ju aldrig ens bokat biljetter! Hon säger att jag inte förstår. Jag tycker det är hon som inte förstår! Hon säger att jag har lekt med vår vänskap. Hon säger att det är ett val jag har gjort. Val JAG har gjort? Herregud, det är väl inte så enkelt. Att hon inte kan förstå! Hur kan hon välja bort mig? Jag har ju inte gjort något fel, eller? Jag måste övertyga henne om att jag är en bra vän, men hur ska det gå till?
Frågorna lyder: Har jag gjort några fel, och isåfall vilka? Är det min vän som väljer bort mig, eller är det ett resultat av att jag valde bort henne?
