Över ett halvår sedan jag bloggade nu. Var tog det halvåret vägen? Jag valde att pausa en stund, men känner att det nu är dags att trycka på play igen. Dessutom skulle jag behöva er hjälp lite grann. Jag har skrivit en fiktiv historia som handlar om val och eventuella konsekvenser. Jag tror alla vet att jag inte skulle stå på perrongen och låta tåget passera, och jag tror också att de flesta kan klura ut min inställning till det hela. Men snälla förbise det just nu. Kanske kan det tyckas lite fånigt, men jag garanterar att det har ett syfte.
Jag skulle verkligen uppskatta om ni ville läsa den och ge era åsikter kring/svar på de frågor jag ställer allra sist. Tack på förhand, kram och ha det gott :)
Jag står på perrongen och ser tåget komma in. Klockan är 12.00. Tåget går 12.15. Jag har sagt till en vän, förövrigt min enda bästa vän, att jag ska komma. Men när klockan slår för avgång kliver jag inte ombord, utan står kvar.
Min vän, som väntat vid ankomstplatsen ringer förtvivlad och undrar var jag är. Jag säger att jag inte klev på tåget, men jag kommer med nästa. Det tåget går 14.30. Tåget kommer, men än en gång står jag kvar när tåget ger sig av. Min vän, som på nytt stod och väntade på mig ringer, jä*ligt arg, och undrar vad jag egentligen håller på med. Jag skäller tillbaka och säger att det inte är så lätt att bara åka, men hon borde ju förstå att jag vill komma eftersom jag ju ändå tog mig till perrongen! Hon frågar hur jag kunde välja att stå kvar igen. Jag tycker inte alls att det handlar om att välja.
Efter att vi lugnat ner oss pratar vi och jag övertygar min vän om att jag faktiskt är intresserad av att komma. Jag lovar att komma på lördag om en vecka. Lördagen kommer, jag står på perrongen. Tåget kommer, tåget går, men jag är inte ombord. Jag står kvar. Jag låter också, än en gång, min vän tro att jag sitter på tåget. Hon får själv upptäcka där hon står och väntar att jag inte kommer.
Hon ringer mig. Jag vill egentligen inte svara, men gör det ändå. Och precis som jag trodde får jag mig en rejäl utskällning. Hon ifrågasätter min vänskap, hur jag flera gånger kan välja att svika henne. Jag säger till henne att jag visst är hennes vän, att hon överdriver och att jag inte alls har "valt" bort henne. Hon säger att hon överlägger att inte vara min vän längre. Jag ber henne förlåta mig och jag ber om en till chans. Jag vill ju vara hennes vän. Det borde hon förstå, jag har ju varje gång både bokat och betalt biljetter. Hon tar den. Jag lovar att aldrig någonsin göra om samma sak igen.
Det går ett par veckor, vi bestämmer en träff. Med entusiasm och glädje väntar hon på mig, jag har ju lovat henne.
Men jag kom aldrig. Jag åkte aldrig ens till perrongen. Det var kallt ute, och det var så krångligt att komma iväg. Jag bestämde mig för att stanna hemma och titta på film med en kompis istället. Hon: besviken, ledsen och med känsla att ha blivit lurad. Hon ringer och säger att jag har mist henne som vän. Jag försöker få henne på andra tankar, men hon säger att hon inte kan lita på mig.
Jag fattar noll! Vaddå? Jag vill ju träffa henne, annars hade jag ju aldrig ens bokat biljetter! Hon säger att jag inte förstår. Jag tycker det är hon som inte förstår! Hon säger att jag har lekt med vår vänskap. Hon säger att det är ett val jag har gjort. Val JAG har gjort? Herregud, det är väl inte så enkelt. Att hon inte kan förstå! Hur kan hon välja bort mig? Jag har ju inte gjort något fel, eller? Jag måste övertyga henne om att jag är en bra vän, men hur ska det gå till?
Frågorna lyder: Har jag gjort några fel, och isåfall vilka? Är det min vän som väljer bort mig, eller är det ett resultat av att jag valde bort henne?
Jag skulle verkligen uppskatta om ni ville läsa den och ge era åsikter kring/svar på de frågor jag ställer allra sist. Tack på förhand, kram och ha det gott :)
Jag står på perrongen och ser tåget komma in. Klockan är 12.00. Tåget går 12.15. Jag har sagt till en vän, förövrigt min enda bästa vän, att jag ska komma. Men när klockan slår för avgång kliver jag inte ombord, utan står kvar.
Min vän, som väntat vid ankomstplatsen ringer förtvivlad och undrar var jag är. Jag säger att jag inte klev på tåget, men jag kommer med nästa. Det tåget går 14.30. Tåget kommer, men än en gång står jag kvar när tåget ger sig av. Min vän, som på nytt stod och väntade på mig ringer, jä*ligt arg, och undrar vad jag egentligen håller på med. Jag skäller tillbaka och säger att det inte är så lätt att bara åka, men hon borde ju förstå att jag vill komma eftersom jag ju ändå tog mig till perrongen! Hon frågar hur jag kunde välja att stå kvar igen. Jag tycker inte alls att det handlar om att välja.
Efter att vi lugnat ner oss pratar vi och jag övertygar min vän om att jag faktiskt är intresserad av att komma. Jag lovar att komma på lördag om en vecka. Lördagen kommer, jag står på perrongen. Tåget kommer, tåget går, men jag är inte ombord. Jag står kvar. Jag låter också, än en gång, min vän tro att jag sitter på tåget. Hon får själv upptäcka där hon står och väntar att jag inte kommer.
Hon ringer mig. Jag vill egentligen inte svara, men gör det ändå. Och precis som jag trodde får jag mig en rejäl utskällning. Hon ifrågasätter min vänskap, hur jag flera gånger kan välja att svika henne. Jag säger till henne att jag visst är hennes vän, att hon överdriver och att jag inte alls har "valt" bort henne. Hon säger att hon överlägger att inte vara min vän längre. Jag ber henne förlåta mig och jag ber om en till chans. Jag vill ju vara hennes vän. Det borde hon förstå, jag har ju varje gång både bokat och betalt biljetter. Hon tar den. Jag lovar att aldrig någonsin göra om samma sak igen.
Det går ett par veckor, vi bestämmer en träff. Med entusiasm och glädje väntar hon på mig, jag har ju lovat henne.
Men jag kom aldrig. Jag åkte aldrig ens till perrongen. Det var kallt ute, och det var så krångligt att komma iväg. Jag bestämde mig för att stanna hemma och titta på film med en kompis istället. Hon: besviken, ledsen och med känsla att ha blivit lurad. Hon ringer och säger att jag har mist henne som vän. Jag försöker få henne på andra tankar, men hon säger att hon inte kan lita på mig.
Jag fattar noll! Vaddå? Jag vill ju träffa henne, annars hade jag ju aldrig ens bokat biljetter! Hon säger att jag inte förstår. Jag tycker det är hon som inte förstår! Hon säger att jag har lekt med vår vänskap. Hon säger att det är ett val jag har gjort. Val JAG har gjort? Herregud, det är väl inte så enkelt. Att hon inte kan förstå! Hur kan hon välja bort mig? Jag har ju inte gjort något fel, eller? Jag måste övertyga henne om att jag är en bra vän, men hur ska det gå till?
Frågorna lyder: Har jag gjort några fel, och isåfall vilka? Är det min vän som väljer bort mig, eller är det ett resultat av att jag valde bort henne?
6 kommentarer:
resenären ,,,,??? mmmm kan man tolka det här med en 180 graders vändning vännen ???
Man är fri att tolka det precis som man vill :) Du får gärna utveckla den där tanken så ska jag svara efter bästa förmåga. Tack
Hej min ängel :)
min fundering är,,, inte så enkel ju mer jag funderar,,,
varför väljer resenären bort att resa??? har den andre gjort något ??? som gör att resenären inte åker ???
eller är resenären bara korkad ??
Godmorgon hjärtat :)
Jag ser det så här. Visst skulle jag som vän som står och väntar på perongen kanske känna mig både sviken och övergiven. Jag hade ju verkligen sett fram emot att få träffa min vän. Jag kan även känna frustrationen hos vännen som ska resa men som aldrig tar sig iväg, hon vill säkert annars så skulle hon inte boka biljett, ta sig till perongen osv men något stoppar henne. Jag tycker att båda har möjlighet att göra sina egna val utifrån deras egna önskan och förhoppningsvis så kan dom komma fram till en lösning som är bra för dom båda.
Tusen kramar till dig :)
Fel och fel...alla har väl sina orsaker till dom val dom gör men att stå där på perrongen och att välja att inte kliva på för att bege sig till den enda riktiga vännen man har, ja då skulle åtminstone jag fundera över vad som stoppar mig, vad som känns viktigare i den stunden än att träffa min vän. Efter det skulle jag ringa min vän och tala om hur jag känner, istället för att fortsätta upprepa mitt beteende gång på gång när jag dessutom vet att det sårar en av dom människorna som betyder väldigt mycket i mitt liv. Jag ser det mer som att vännens val gjordes pga dina val, att "välja" bort henne. För även om du tog dig till perrongen och betalade biljett, vilket är rent fysiskt för mig, så stod din vän och väntade och längtade efter dig, vilket har ett djupare värde för mig. Ord kan beröra en djupt men bara ord utan handling tappar snart sitt djup. OIrd blir bara ord när inte handling bekräftar detsamma. Iaf så är det så för mig. Min filosofi är att skulle båda verkligen lyssna till sig själv och till den andra , bredda sitt seende, så skulle det lösa sig. Känner att det var lite luddiga svar på dina frågor och att jag skulle kunna skriva mer men nånstans så måste jag ge mig så det inte blir en novell ;P Kramar
Tack för kloka tankar och ord, påminner om mina egna...
KRAM!
Skicka en kommentar