Vi komma, vi komma från Svea rike land...?

 Provokativ rubrik? Ja det är den, och det är inte oavsiktligt.

De senaste dagarnas stora debatt; vi får inte vara pepparkaksgubbar, inte äta pepparkakor och inte sjunga "vi komma, vi komma". Tidigare debatter: vi får inte sjunga den svenska nationalsången, inte hissa svenska flaggan, inte fira skolavslutning i kyrkan och inte älska vårt land. "Ska invandrarna ta över hela Sverige?!"

Och här vill jag stoppa. "Ska invandrarna ta över hela Sverige?!"

Tänk om...Bara tänk om, de människor som kom på dessa idéer förstod vad de ställer till med. Hela grundtanken, som torde vara att skydda de utrikesfödda från aktiviteter som kan verka stötande och kulturkrockande, leder till ökad främlingsfientlighet, förakt och höjda väljarsiffror för ett visst parti vars namn jag inte ens vill uttala.

Helt seriöst, vem har någonsin tidigare dragit en parallell mellan en pepparkaka - invandrare? Kanske EN på miljonen, och nu råkade den stackaren befinna sig i Laxå, Värmland. Vad denna person lyckats åstadkomma på ett fåtal dygn är både skrämmande och skrattretande. Historien om barnen som inte får vara pepparkaksgubbar på lucia för att det kan verka stötande har nu återberättats i flertalet radiokanaler, diskuterats i vänkretsar, och som alltid flödar den ena bilden, efter den andra texten på facebook. Och nog läste jag också kring denna debatt "ska invandrarna ta över hela Sverige."

Det är invandrare som får skulden för att ett fåtal puckade människor (ursäkta mitt språk) på absolut sämsta sätt  kommer på vägar att visa att de stöttar vårt mångkulturella samhälle där alla skall ha en given plats och ingen hamna utanför. Min personliga åsikt i det hela är att problem som aldrig tidigare har betraktas vara ett problem nu har skapats. Och det sker gång efter annan och oftast helt i onödan. Jag skulle bli mycket förvånad om det vore så att de som genom åren ätit pepparkakor, bakat pepparkakor, klätt ut sig till pepparkakor och sjungit om pepparkakor samtidigt har tänkt på någonting annat än just... Pepparkakor. Kanske kommer det inte längre att vara så att pepparkakor "endast får vara" pepparkakor? Jag säger det igen: ett fåtal puckade människor!

Säg mig, tror ni att barn som använt sig av kokboken "vi bakar och lagar mat" någonsin känt sig kränkt eller stött när de läst följande recept? Tror ni att de någonsin tänkt på något annat än kakor när de bakat? Troligtvis inte. Jag tror, att på samma sätt som vi inte reagerar på vita gubbar, reagerar heller inte en utlandsfödd individ över pepparkakor (i någon form), nationalsången, svenska flaggan eller över det faktum att många svenskar faktiskt tycker om sitt hemland. Det är osäkra och rädda svenskar som har det största problemet.

Jag satt och pratade med en tjej på högskolan om detta i måndags. Hon är invandrare och tycker precis som jag att det är ett fåtal människor som ställer till det, mer än hjälper till, i arbetet mot främlingsfientlighet. Och gissa om jag skrattade när hon höjde rösten och sa:

- Ja, jag fattar det faktiskt inte! Seriöst, om jag inte ska sjunga svenska nationalsången i Sverige, var fan ska jag sjunga den då, eller ska jag sjunga någon annan nationalsång kanske???!!!!

Så klockren kommentar :-)

Hur kan man vara så trångsynt och oförstående att man på allvar tycker att det är invandrares fel? Om jag sitter som rektor på en skola och beslutar att barnen inte får ha svarta mössor på huvudet eftersom jag har kommit på att det kan verka stötande kan väl inte barnen med utländsk härkomst beskyllas för mitt beslut?! De har ju aldrig någonsin bett om det.

Jag tycker också att man kan försöka komma ihåg att det ofta är mer prat om detta än  faktisk verklighet. Har tittat på lucia nu på morgonen, och vad jag kan se deltar både pepparkaksgummor och gubbar. Så, vad är problemet? Problemet är ju inte att barnen inte längre får vara pepparkakor. Problemet är att EN skola kom på en konstig regel, och helt plötsligt tror människor att den är allmängiltig över hela landet. Överdrivet och uppblåst, men samtidigt också bra att människor reagerar. Reaktionerna ledde ju faktiskt fram till att skolan i Laxå kom på att ett "missförstånd" hade uppstått och barnen fick vara pepparkaksfigurer. Reaktioner är bra, men det gäller också att rikta kritiken mot de som verkligen förtjänar att bli kritiserade.

Till sist: Jag sträcker på mig. Jag sjunger nationalsången hur mycket jag vill, hur ofta jag vill och när jag sjunger gör jag det med stolthet. Om jag hade en flaggstång skulle jag förmodligen också hissa den svenska flaggan så ofta jag hade möjlighet. Och detta gör jag, på samma gång som jag avskyr rasism och främlingsfientlighet. Det är nämligen inga problem att kombinera detta. Jag kommer från Sverige, är svensk och tycker om många av vårt lands traditioner. Jag tror att det absolut sämsta vi kan göra är att skämmas över vår kultur. Är jag rädd att bli kallad rasist? Nej, inte ett endaste dugg, men det kanske också har att göra med att jag verkligen inte hyser minsta lilla förakt...

Som vanligt är detta mina ord, mina åsikter och ingen påstådd sanning. Det är fritt att tolka precis som man vill. Lämna gärna era kommentarer och synpunkter, särkilt ni som inte tycker som jag ;-)

Kram!

Tankar om tanken av Ingvar Sjölund

Hej i vintersverige!

Ikväll vill jag bara dela dessa, i mina ögon, fantastiska "tankar kring tanken" som jag fick till min e-post för några dagar sedan. Tack Ingvar för att jag fått läst, njutit och dessutom också får dela med mig av din begåvning.

 

Tanken
av Ingvar Sjölund

Tanken flyger fram. Ibland är tanken i dåtiden. Då måste tanken få hjälp av minnet. Minnet är en opålitlig figur. Minnet kan ibland bara säga, jag minns inget. Ibland säger minnet helt fel. Tanken kan ibland få hjälp av någon annan tanke som förmedlas via ord. De orden kan ibland hjälpa minnet att komma ihåg. Men ibland finns ingen hjälp att få. Tanken kan ibland läsa om dåtiden i en tidning eller på en dator. Då behövs inte minnet.
    Tanken är ibland i framtiden. Då tänker eller hoppas tanken att så blir det kanske i framtiden. Men framtiden lever sitt eget liv och den blir som den själv vill. Varken dåtiden eller framtiden tillhör verkligheten. Det är endast nutiden som är verklig. Men nutiden ändras snabbt. Tiden är enkelspårig den går bara åt ett håll. Den går hela tiden från nutiden in i framtiden, och kvar blir dåtiden som det bedrövliga minnet skall komma ihåg.
    Tanken gör som den vill och kan ibland träffa på fantasin. Då lever tanken sitt eget liv med fantasin och de två svävar bort var som helst. Men nutiden kan göra sig påmind och då får inte tanken vara tillsammans med fantasin längre.
    Tanken kan ibland träffa på ångesten. Då hindras tanken av ångestens tentakler som vill hålla fast tanken. Grämelsen är också en figur som vill att tanken skall stanna. Tanken kämpar för att komma loss. Om tanken har tur kan humorn dyka upp. Humorn är en rolig figur som vänder upp och ned på allting och plötsligt kan tanken komma loss. Humorn har ofta sällskap av glädjen som kan komma när humorn har rumsterat. Ibland är tanken i drömmen. Då kan dåtiden komma fram på det mest konstiga sätt. Ibland kommer minnet ihåg vad tanken har drömt men oftast har minnet glömt.
    Tanken har ibland nytta av kunskapen. Kunskapen kan ibland tala om för tanken vad tanken skall tro om saker och ting. Men även kunskapen kan ha fel och tanken hamnar på fel spår. Många gånger försöker andra tankar som då förmedlas via ord eller gester påverka eller upplysa tanken. Ibland tycker tanken om det men ibland dyker irritationen eller vreden upp och tanken vill tänka som den själv vill.     Tanken kan ibland fördjupa sig i en bok eller tidning och då lever den tillsammans med fantasin. Den kan även leva med kunskapen som vill lära tanken.  Tanken är väldigt svår att styra. Den svävar som den själv vill. Ibland har tanken drömmar om framtiden. Då får tanken hjälp av fantasin och hoppet.
    Men ibland tycker otrevliga figurer upp. När missmodet och hopplösheten gör entré får tanken svårt att komma loss. Då måste tanken ofta få hjälp av ordet från någon annan tanke så hoppet kan komma fram och fösa bort hopplösheten.
    Tanken är ofta hjälpsam och vill hjälpa andra tankar. Men ibland gör tanken fel och misstroendet och oförståelsen smyger fram. Ibland om tanken har riktig otur kan den möta depressionen. Depressionen är som ett svart hål som försöker uppsluka tanken. Då måste tanken få mycket hjälp för depressionen är stor och stark.  
    Tanken vill ha uppskattning från andra tankar. Om tanken inte får uppskattning finns värdelösheten och otillräckligheten runt hörnet. Tanken kan även finna kärleken och medkänslan. Då känner sig tanken stor och stark. Men om hatet och vreden dyker upp måste tanken göra sitt bästa för att inte uppslukas.
    Det finns många gestalter som är farliga och besvärliga men det finns de som tanken verkligen tycker om. De är kärleken, medkänslan, humorn, glädjen och fantasin. 

                                                                        KRAM!