Provokativ rubrik? Ja det är den, och det är inte oavsiktligt.
De senaste dagarnas stora debatt; vi får inte vara pepparkaksgubbar, inte äta pepparkakor och inte sjunga "vi komma, vi komma". Tidigare debatter: vi får inte sjunga den svenska nationalsången, inte hissa svenska flaggan, inte fira skolavslutning i kyrkan och inte älska vårt land. "Ska invandrarna ta över hela Sverige?!"
Och här vill jag stoppa. "Ska invandrarna ta över hela Sverige?!"
Tänk om...Bara tänk om, de människor som kom på dessa idéer förstod vad de ställer till med. Hela grundtanken, som torde vara att skydda de utrikesfödda från aktiviteter som kan verka stötande och kulturkrockande, leder till ökad främlingsfientlighet, förakt och höjda väljarsiffror för ett visst parti vars namn jag inte ens vill uttala.
Helt seriöst, vem har någonsin tidigare dragit en parallell mellan en pepparkaka - invandrare? Kanske EN på miljonen, och nu råkade den stackaren befinna sig i Laxå, Värmland. Vad denna person lyckats åstadkomma på ett fåtal dygn är både skrämmande och skrattretande. Historien om barnen som inte får vara pepparkaksgubbar på lucia för att det kan verka stötande har nu återberättats i flertalet radiokanaler, diskuterats i vänkretsar, och som alltid flödar den ena bilden, efter den andra texten på facebook. Och nog läste jag också kring denna debatt "ska invandrarna ta över hela Sverige."
Det är invandrare som får skulden för att ett fåtal puckade människor (ursäkta mitt språk) på absolut sämsta sätt kommer på vägar att visa att de stöttar vårt mångkulturella samhälle där alla skall ha en given plats och ingen hamna utanför. Min personliga åsikt i det hela är att problem som aldrig tidigare har betraktas vara ett problem nu har skapats. Och det sker gång efter annan och oftast helt i onödan. Jag skulle bli mycket förvånad om det vore så att de som genom åren ätit pepparkakor, bakat pepparkakor, klätt ut sig till pepparkakor och sjungit om pepparkakor samtidigt har tänkt på någonting annat än just... Pepparkakor. Kanske kommer det inte längre att vara så att pepparkakor "endast får vara" pepparkakor? Jag säger det igen: ett fåtal puckade människor!
Säg mig, tror ni att barn som använt sig av kokboken "vi bakar och lagar mat" någonsin känt sig kränkt eller stött när de läst följande recept? Tror ni att de någonsin tänkt på något annat än kakor när de bakat? Troligtvis inte. Jag tror, att på samma sätt som vi inte reagerar på vita gubbar, reagerar heller inte en utlandsfödd individ över pepparkakor (i någon form), nationalsången, svenska flaggan eller över det faktum att många svenskar faktiskt tycker om sitt hemland. Det är osäkra och rädda svenskar som har det största problemet.
Jag satt och pratade med en tjej på högskolan om detta i måndags. Hon är invandrare och tycker precis som jag att det är ett fåtal människor som ställer till det, mer än hjälper till, i arbetet mot främlingsfientlighet. Och gissa om jag skrattade när hon höjde rösten och sa:
- Ja, jag fattar det faktiskt inte! Seriöst, om jag inte ska sjunga svenska nationalsången i Sverige, var fan ska jag sjunga den då, eller ska jag sjunga någon annan nationalsång kanske???!!!!
Så klockren kommentar :-)
Hur kan man vara så trångsynt och oförstående att man på allvar tycker att det är invandrares fel? Om jag sitter som rektor på en skola och beslutar att barnen inte får ha svarta mössor på huvudet eftersom jag har kommit på att det kan verka stötande kan väl inte barnen med utländsk härkomst beskyllas för mitt beslut?! De har ju aldrig någonsin bett om det.
Jag tycker också att man kan försöka komma ihåg att det ofta är mer prat om detta än faktisk verklighet. Har tittat på lucia nu på morgonen, och vad jag kan se deltar både pepparkaksgummor och gubbar. Så, vad är problemet? Problemet är ju inte att barnen inte längre får vara pepparkakor. Problemet är att EN skola kom på en konstig regel, och helt plötsligt tror människor att den är allmängiltig över hela landet. Överdrivet och uppblåst, men samtidigt också bra att människor reagerar. Reaktionerna ledde ju faktiskt fram till att skolan i Laxå kom på att ett "missförstånd" hade uppstått och barnen fick vara pepparkaksfigurer. Reaktioner är bra, men det gäller också att rikta kritiken mot de som verkligen förtjänar att bli kritiserade.
Till sist: Jag sträcker på mig. Jag sjunger nationalsången hur mycket jag vill, hur ofta jag vill och när jag sjunger gör jag det med stolthet. Om jag hade en flaggstång skulle jag förmodligen också hissa den svenska flaggan så ofta jag hade möjlighet. Och detta gör jag, på samma gång som jag avskyr rasism och främlingsfientlighet. Det är nämligen inga problem att kombinera detta. Jag kommer från Sverige, är svensk och tycker om många av vårt lands traditioner. Jag tror att det absolut sämsta vi kan göra är att skämmas över vår kultur. Är jag rädd att bli kallad rasist? Nej, inte ett endaste dugg, men det kanske också har att göra med att jag verkligen inte hyser minsta lilla förakt...
Som vanligt är detta mina ord, mina åsikter och ingen påstådd sanning. Det är fritt att tolka precis som man vill. Lämna gärna era kommentarer och synpunkter, särkilt ni som inte tycker som jag ;-)
Kram!
De senaste dagarnas stora debatt; vi får inte vara pepparkaksgubbar, inte äta pepparkakor och inte sjunga "vi komma, vi komma". Tidigare debatter: vi får inte sjunga den svenska nationalsången, inte hissa svenska flaggan, inte fira skolavslutning i kyrkan och inte älska vårt land. "Ska invandrarna ta över hela Sverige?!"
Och här vill jag stoppa. "Ska invandrarna ta över hela Sverige?!"
Tänk om...Bara tänk om, de människor som kom på dessa idéer förstod vad de ställer till med. Hela grundtanken, som torde vara att skydda de utrikesfödda från aktiviteter som kan verka stötande och kulturkrockande, leder till ökad främlingsfientlighet, förakt och höjda väljarsiffror för ett visst parti vars namn jag inte ens vill uttala.
Helt seriöst, vem har någonsin tidigare dragit en parallell mellan en pepparkaka - invandrare? Kanske EN på miljonen, och nu råkade den stackaren befinna sig i Laxå, Värmland. Vad denna person lyckats åstadkomma på ett fåtal dygn är både skrämmande och skrattretande. Historien om barnen som inte får vara pepparkaksgubbar på lucia för att det kan verka stötande har nu återberättats i flertalet radiokanaler, diskuterats i vänkretsar, och som alltid flödar den ena bilden, efter den andra texten på facebook. Och nog läste jag också kring denna debatt "ska invandrarna ta över hela Sverige."
Det är invandrare som får skulden för att ett fåtal puckade människor (ursäkta mitt språk) på absolut sämsta sätt kommer på vägar att visa att de stöttar vårt mångkulturella samhälle där alla skall ha en given plats och ingen hamna utanför. Min personliga åsikt i det hela är att problem som aldrig tidigare har betraktas vara ett problem nu har skapats. Och det sker gång efter annan och oftast helt i onödan. Jag skulle bli mycket förvånad om det vore så att de som genom åren ätit pepparkakor, bakat pepparkakor, klätt ut sig till pepparkakor och sjungit om pepparkakor samtidigt har tänkt på någonting annat än just... Pepparkakor. Kanske kommer det inte längre att vara så att pepparkakor "endast får vara" pepparkakor? Jag säger det igen: ett fåtal puckade människor!
Säg mig, tror ni att barn som använt sig av kokboken "vi bakar och lagar mat" någonsin känt sig kränkt eller stött när de läst följande recept? Tror ni att de någonsin tänkt på något annat än kakor när de bakat? Troligtvis inte. Jag tror, att på samma sätt som vi inte reagerar på vita gubbar, reagerar heller inte en utlandsfödd individ över pepparkakor (i någon form), nationalsången, svenska flaggan eller över det faktum att många svenskar faktiskt tycker om sitt hemland. Det är osäkra och rädda svenskar som har det största problemet.
- Ja, jag fattar det faktiskt inte! Seriöst, om jag inte ska sjunga svenska nationalsången i Sverige, var fan ska jag sjunga den då, eller ska jag sjunga någon annan nationalsång kanske???!!!!
Så klockren kommentar :-)
Hur kan man vara så trångsynt och oförstående att man på allvar tycker att det är invandrares fel? Om jag sitter som rektor på en skola och beslutar att barnen inte får ha svarta mössor på huvudet eftersom jag har kommit på att det kan verka stötande kan väl inte barnen med utländsk härkomst beskyllas för mitt beslut?! De har ju aldrig någonsin bett om det.
Jag tycker också att man kan försöka komma ihåg att det ofta är mer prat om detta än faktisk verklighet. Har tittat på lucia nu på morgonen, och vad jag kan se deltar både pepparkaksgummor och gubbar. Så, vad är problemet? Problemet är ju inte att barnen inte längre får vara pepparkakor. Problemet är att EN skola kom på en konstig regel, och helt plötsligt tror människor att den är allmängiltig över hela landet. Överdrivet och uppblåst, men samtidigt också bra att människor reagerar. Reaktionerna ledde ju faktiskt fram till att skolan i Laxå kom på att ett "missförstånd" hade uppstått och barnen fick vara pepparkaksfigurer. Reaktioner är bra, men det gäller också att rikta kritiken mot de som verkligen förtjänar att bli kritiserade.
Till sist: Jag sträcker på mig. Jag sjunger nationalsången hur mycket jag vill, hur ofta jag vill och när jag sjunger gör jag det med stolthet. Om jag hade en flaggstång skulle jag förmodligen också hissa den svenska flaggan så ofta jag hade möjlighet. Och detta gör jag, på samma gång som jag avskyr rasism och främlingsfientlighet. Det är nämligen inga problem att kombinera detta. Jag kommer från Sverige, är svensk och tycker om många av vårt lands traditioner. Jag tror att det absolut sämsta vi kan göra är att skämmas över vår kultur. Är jag rädd att bli kallad rasist? Nej, inte ett endaste dugg, men det kanske också har att göra med att jag verkligen inte hyser minsta lilla förakt...
Som vanligt är detta mina ord, mina åsikter och ingen påstådd sanning. Det är fritt att tolka precis som man vill. Lämna gärna era kommentarer och synpunkter, särkilt ni som inte tycker som jag ;-)
Kram!
1 kommentar:
Skicka en kommentar