Som vanligt mitt i natten

Klockan passerade midnatt för snart fem timmar sedan och jag är verkligen inte trött. Sitter och funderar på allt mellan himmel och jord & mest av allt ställer jag mig frågan vad jag egentligen håller på med? Får inte några direkta svar kan jag säga. Det är sjukt mycket som har hänt den senaste tiden, en del bra saker, andra inte alls bra saker. En del saker kan jag inte avgöra om är bra eller dåliga. Det är en enda salig röra av känslor som jag inte har förmåga att reda ut.

Midsommar om två dagar och jag har fortfarande inte bestämt vad jag vill göra. Barnen är hos sin pappa så jag har bara mig själv att tänka på. Ena delen av mig vill umgås och vara social, medan den andra delen helst vill dra sig undan i ensamhet. Det får visa sig vad jag vill och känner för på fredag helt enkelt. Kan man förresten emigrera till en öde ö ?


Från det ena till det andra har jag ju haft Sanna och Moa hos mig sedan måndag eftermiddag. Vi har inte gjort så himla mycket, men ett dopp i Färssjön...



...Och ett McDonalds besök har det i alla fall blivit. Jag gillar verkligen, verkligen inte McDonaldsmat men får skylla mig själv när jag är så korkad och säger att barnen får bestämma var vi ska äta. Förstår inte alls vad jag tänkte med ;)

Om det inte regnar senare idag har jag lovat att vi ska gå ner och spela lite minigolf och äta en varsin glass, så håll tummarna för solsken.

Avslutar med att säga att jag tycker alldeles för många människor är fega skitstövlar. Igår, efter att jag varit och handlar lite på stan såg jag en man som låg i parken. Han mådde inte alls bra och det syntes lång väg. Där gick människor förbi, stannade till, tittade och pekade och gick vidare. En pappa sa åt sina barn att inte gå i närheten av honom, och hoppade sedan glatt in i sin bil och körde hem.

Om någon av mina vänner har passerat denna man, och sett honom ligga där vill jag be er att skämmas! Det blev ambulans, och hade jag kommit lite senare, eller gjort vad alla andra gjorde hade han förmodligen inte klarat sig. Jag vill verkligen inte drabbas av en hjärtattack eller någonting som kräver snabba insatser. Nu är det fjärde gången jag tar hand om någon som råkat illa ut, och fjärde gången människor inte gör någonting över huvud taget för att hjälpa till. Jag säger här, precis som jag sa i parken: "Vad är det för j#vla fel på folk?"


Nu är det frukost som gäller, och sedan en promenad bara barnen har vaknat.

Kram!