tisdag 17 januari 2012

Erica ♥

Hur många gånger har jag inte sagt "vad skulle jag göra utan dig?" Och det är verkligen så. Vad skulle jag göra utan dig? Tack för att du alltid finns. Tack för att du är lika rak och ärlig mot mig som jag är mot dig. Tack för att du känner när du enbart behöver vara ett lyssnande öra och när det är läge att säga STOPP, och ge mig nya infallsvinklar att fundera över.

Det finns alltid ett osynligt givande och ett tagande mellan oss. Jag bjuder in till mig, du bjuder in till dig, och på samma gång vet vi båda att vi alltid är välkomna till varandra- oavsett.

Men det allra bästa är nog ändå, att vi alltid finns för varandra, oavsett hur vi mår. Oavsett om allting är så bra som det kan bli och det handlar om att umgås och bara ha trevligt, eller när det är svårt och vi behöver ett stöd. 

Jag älskar dig för att du respekterar mig och vågar säga vad du tycker. Jag älskar dig för att du vet att du kan vara du med mig och aldrig behöver försköna dina ord och åsikter för att jag ska stå kvar. Jag älskar dig för att det inte är det "stora" som betyder massor, utan att det lilla också är minst lika värdefullt.

Vi har haft våra duster genom åren, det vet vi båda, men dessa har också bidragit till en starkare, och ärligare relation mellan oss. En relation jag aldrig någonsin vill vara utan.

Tack för din osjälviskhet. Att du ikväll, direkt efter att ha arbetat en hel dag slänger dig i bilen, hämtar Moa, köper med dig både mat och cappuccino och åker 18 mil ToR för att finnas för just mig.

Många tack blev det, nästan i klass med Oscarsgalan, men jag lovar att du är värd varenda ett ♥

Kram!





Inga kommentarer:

Bloggintresserade