Ikväll hände någonting som fick mig alldeles otroligt varm, rörd och tacksam. Jag och Petter bestämde oss för att titta på film. Precis när vi satt igång filmen ringde telefonen och jag bad P svara.
Jag sa att jag inte ville ta telefonen om det var en säljare eller någon annan jag inte känner. Ibland orkar jag helt enkelt inte...
Medan han pratade i telefonen både såg och hörde jag att han lät tveksam och lite konstig, men efter en stund lättade det lite och han bad mig komma till telefonen.
Jag tog över och sa som vanligt mitt namn. På andra sidan hörde jag rösten av en äldre man som presenterade sig noggrant. Det visade sig vara en man som kände min farmor och känner till mig och mina syskon sedan vi var små. Jag mötte också denne mannen på min farmors begravning strax innan nyår. Tyvärr har jag inget minne av honom från min barndom, jag var förmodligen alldeles för liten när vi möttes för att jag ska kunna komma ihåg.
Hur som helst sa han att han var så glad över att han fick möta oss på begravningen. Han frågade hur jag mådde och hur det var med mina syskon. Sedan berättade han att han letat reda på mitt telefonnummer för att ringa och tacka mig för min insändare i Kuriren. Sedan sa han: Det är inte lätt att vara barn till missbrukare, men tack!
Vi pratade vidare i några korta meningar. Jag tackade naturligtvis också honom för de fina orden och vi önskade sedan varandra en trevlig kväll. När jag lagt på kände jag hur tårarna kom. Inte för att jag var ledsen, utan för att jag blev så rörd. Rörd över att jag berört honom. Rörd över att han inte bara nöjt sig med att tycka att min insändare gav honom något, utan att han verkligen sökte upp mig för att berätta detta.
Jag vet inte om jag med ord kan förklara hur mycket det betyder för mig, men det är ju precis av sådana här anledningar jag skriver. Om jag på något sätt kan beröra, påverka, få människor att tänka till eller känna någonting de annars inte hade känt... Det är bara en så otroligt fantastisk känsla!
Min fostermamma Gerd har ofta sagt till mig att jag inte kan rädda hela världen. Jag är fullt medveten om det. Jag kan inte ens rädda halva, eller en tusendel. Men det är heller inte vad det handlar om. Det handlar om att agera för det mitt hjärta brinner för. Det handlar om att jag inte är en människa som kan gå omkring och tycka och känna saker, utan att vidareförmedla det. Det handlar om civilkurage, om ärlighet, om engagemang. Och det handlar om att jag kan inte kan leva med mig själv om jag inte har gjort det jag kan för det jag tror på.
Jag vill också passa på att tacka alla som under de sista dagarna har besökt bloggen, kommenterat, delat mitt inlägg och spridit min insändare i Kuriren vidare på facebook och/eller mun-till-mun. TACK!
Kramar
2 kommentarer:
Hej hjärtat :)
Mitt hjärta fylls med en enorm glädje och kärlek. Det är underbart att titta tillbaka och se din växt. Du har hittat flamman inom dig och du ger den rätt näring så att den kan expandera och växa och genom det beröra andra med ditt ljus. Du är en sann ljusbärare. Jag beundrar dig för din styrka, din livenergi, ditt engagemang, din ärlighet och din kärlek till din nästa.
Tusen kramar till dig :).
Även mitt hjärta fylls med glädje ska du veta. Tack för dina ord, och tack för att du är genuin. Kram!
Skicka en kommentar