tisdag 6 mars 2012

Abilty Abilica


Nu sitter jag här igen, med några tankar och småler för mig själv. Det är egentligen inte klokt vad jag har kommit över saker som i många år har varit skräckinjagande för mig. Som att ta på mig en kort kjol, bikini, shorts... Allt för att en enda människa påverkade mig till att tro att jag inte var tillräckligt bra, inte tillräckligt snygg, och dessutom sa denne någon att jag hade kycklingben. Haha! Vad fasiken betyder kycklingben egentligen? Det är inte klokt vad andra människors dumma och ogenomtänkta kommentarer kan sätta djupa spår.

Den där kycklingbenskommentaren fick mig hur som helst att täcka det mesta av mina ben i väldigt många år. Helt galet!  Jag hade aldrig någonsin tänkt på hur mina ben såg ut innan, och jag tror faktiskt att de ser ut som ben mest gör. Inte spikraka, superslanka och helt perfekta, utan som ben mest gör.

Denne någon lade alltid spydiga kommentarer om andras utseenden, också en hel del om överviktiga människor. Så kom det sig, att denne någon själv blev ordentligt överviktigt och jag kunde helt enkelt inte hålla min mun stängd. Jag var tvungen att fråga vad som egentligen skett. Svaret jag fick var:

- Vänta tills du själv är 30år så får vi se!

Jag har alltid tyckt om att röra på mig. Promenera, jogga, köra lite situps osv. Jag har aldrig varit ett stort fan av godis, snacks, läsk eller övriga sötsaker så det har inte varit ett problem. Sedan jag kom ifrån mina ätstörningar har jag lyckats hålla min vikt på en ganska jämn och bra nivå. Men så för ett år sedan ungefär började jag tillsätta saker i min kost jag aldrig tidigare gjort. Jag bytte ut filen på morgonen mot smörgås, jag började käka en bulle eller en kaka när jag var hos någon. Jag ska inte säga att jag gick upp en massa kilon, för det gjorde jag inte. Men tillräckligt för att börja känna mig obekväm och framför allt osmidig.

Så i början av februari bestämde jag mig för att börja träna mer. "Kärringgympa" som min lillebror kallar det. Det är en mix av olika aktiviteter såsom zumba, styrka i grupp, aerobics, step, funktionellt cirkelpass och pilates. Det har nu gått en månad. Jag har tränat mellan fyra och fem dagar i veckan, á 1 timme. Jag har skippat smörgåsarna helt, och problem med magen har gjort att jag emellanåt ätit bara kunna äta flytande kost, men däremellan har jag ätit det som fallit mig in. Det jag har varit noga med är att se till att få i mig det jag behöver när jag tränar. Jag tror inte på särskilt många dieter, och jag tror definitivt inte på att plocka bort alla kolhydrater som många människor gör just nu.

Faktum är att det har hänt grejer! Jag väger mig inte, men däremot har jag mätt mitt omfång (egentligen är det också ganska överflödigt eftersom klädernas passform berättar.) Totalt har jag minskat 21 cm, då har jag lagt ihop minskning runt lår, stuss och midja. Jag tror inte att så många andra än jag ser detta då det nog känns mer än det syns, i alla fall med kläder på, och så ofta springer jag ju inte runt halvnaken precis :/


Jag är inte direkt någon fitnessdrottning, och det kommer jag heller aldrig att bli, men jag mår bättre, har mindre ont i ryggen, är piggare, gladare och jag känner mig fräschare än jag gjort på väldigt länge OCH jag är 30 år! (En ljuv revanschkänsla infann sig just)

Man ska banne mig vara försiktig med vad man tänker och vad säger till andra människor. Det kan slå tillbaka på en själv, och hur ska man bete sig då? Hur krånglar man sig förbi sina egna kommentarer?


Ställer frågan: Vad är egentligen perfekt? Många kvinnor vill vara så slanka som möjligt, tittar på en modell och säger: Hon är perfekt! Hur vet de det?

En brittisk studie visade att de flesta män tyckte mest om kvinnor i storlek 42...

Mitt perfekt är inte ditt perfekt. Mitt perfekt handlar mycket om en kombination av psykiskt och fysiskt välmående, medan ditt perfekt kanske helt handlar om utseende, eller enbart om psykisk balans.

Perfekt.Vilket jäkla påfund förresten! Hur dumt är det inte att sträva efter någonting som inte ens går att definiera?

Perfekt eller inte, det orkar jag inte lägga någon vikt vid. Jag är den jag är, och jag gör det jag tror att jag mår bäst av  för stunden. Vad jag mår bäst av imorgon, eller om tio år kan jag inte svara på. Jag mår bra nu, och just nu är det också det enda som är väsentligt för mig.

Avslutande tänkte jag passa på att göra lite reklam för Länna Sport. Ett företag som säljer en mängd olika träningsprodukter, både fysiskt i butik (Huddinge) och via webben. Bra priser och fri frakt! Själv har jag precis beställt Abilica Rubberband. Kanske kan tyckas fånigt med gummiband, men när det kommer till träning av rumpa och lår, är det helt suveränt! Sätt ett band runt båda fotlederna och gå sedan i sidled, eller gör kick-backs. Jag lovar att du kommer att känna var dessa muskler sitter någonstans! Banden finns att beställa i olika hårdhet. Blått är hårdast och ger därmed också tuffast motstånd.
Besök Länna Sport: http://www.lannasport.se


                                                        Ha det bäst där ute! Kram







2 kommentarer:

Carina sa...

Hej Hjärtat :)
I mina ögon så har du alltid varit vacker och nu är du vackrare än någonsin.

Tusen kramar och massor av ljus och kärlek till dig :)

emmachristin sa...

Tack!

Du om någon har ju varit med på min resa och jag är så glad över att jag är där jag är idag. Du har stor del i min utveckling och det är jag så tacksam för.

Många kramar tillbaka =)

Bloggintresserade