måndag 5 mars 2012

Ta plats

Jag hade ett intressant möte häromdagen. Vi satt en stund och pratade med varandra, och hon väckte en del tankar hos mig. Hon är nog lite som jag, eller kanske är det jag som är lite som hon?

Hennes ord och meningar blev inte alls sagda på ett bomullsliknande sätt, tänkta att  passa just i mina öron. Hon sa precis vad hon tyckte och tänkte. Tuffa ord! Det sker ibland, men inte ofta, att jag möter personer som fungerar så. Människor som rakt ut säger vad de tycker. Det är nyttigt, ibland lite ruggigt, men oavsett är varje sådant möte för mig alldeles speciellt. Ett sådant möte skapar eftertankar. Ett sådant möte utvecklar.

Hon sa:
- Varför tar du inte tillvara på all din styrka? Du har så mycket inom dig, men du visar bara en liten, liten del.Varför håller du tillbaka? Varför går du emot din vilja? Varför gör du inte det du vill. Strunta i om du kör över någon på vägen, om du måste ge några smällar, det handlar om dig. Hon sa, att när hon tittade på mig såg hon någon som var rädd...

Jag svarade:
- Du har rätt när det gäller vissa bitar, jag tror du har fel gällande vissa bitar, och ska jag vara ärlig vet jag inte riktigt med andra bitar. Kanhända att jag om ett par veckor, kanske längre tid än så, upptäcker någonting jag gör och då kan dra paralleller till detta samtal, kanske inte? Ja, jag håller tillbaka vissa saker, för att jag ännu inte har funnit de rätta verktygen till att kunna utveckla det på bästa sätt. Och visst, ibland går jag emot min vilja, för att jag helt enkelt inte finner några alternativ. Men jag ser mig inte som rädd, definitivt inte svag, snarare tvärt om. Men oavsett är jag tacksam över att du säger det du säger, det är väldigt intressant.

Jag skulle säkert kunna göra ännu mer saker, vara ännu mer rättfram, men inte om det innebär att jag medvetet ska köra över människor. Jag vill helt enkelt inte. Jag vill vara genuin. Jag vill att det jag tänker, det jag säger och hur jag handlar ska överensstämma. Om jag då ska börja kliva på människor för att ta mig dit jag vill, är jag inte genuin. Om jag inte är genuin och sann mot mig själv kommer det trots allt inte att leda mig framåt, snarare tvärt om. Jag tror att det finns andra vägar att gå för jag är på väg! Jag kommer dit, jag har bara inte nått ända fram ännu.

Det här var endast en liten del av det vi pratade om. Jag vet att jag har så mycket mer att ge, och min pågående utbildning är en del i det som kommer att hjälpa mig nå fram. Jag är inte rädd för att ta plats, jag tycker det är viktigt att våga ta plats, jag tar plats, men inte alltid. Jag tror på att hålla fast vid sin vilja, att våga gå sin väg och att göra allt man kan, utom en sak, för att nå dit man vill. Jag tror inte på att leka ångvält. Jag tror inte på att någon ska behöva bli vägbula för att jag ska ta mig fram på "rätt" väg. Då väljer jag hellre en annan väg, oavsett om den är lite krokigare och tar lite längre tid.

 Jag tänker på reklamen för Alvedon  "Är man stor och stark måste man vara snäll"

Bild lånad från Google
Jag har något litet ordspråksaktigt som ett tredje eko i skallen. Kanske låter det inte lika bra och självklart i skrift som det gör innanför mitt pannben, men jag gör ett försök i alla fall.

Om du alltid har förmågan att ta plats, är det stora inte att alltid göra det.
Det stora är att kunna ge en gnutta plats till någon annan...



Och det får avsluta mitt inlägg. Kram som vanligt & må så gott

Inga kommentarer:

Bloggintresserade