Lördag natt, snart söndag (förmodligen söndag när jag publicerar detta.) Kevin och Filip sover, själv sitter jag med en stor kopp te och min studielitteratur. Jag har bestämt mig för att vara ledig på höstlovet för att kunna njuta tillsammans med barneni en hel vecka. För att kunna vara ledig krävs det extra mycket jobb nu veckorna innan, men ledigheten är en gigantisk morot som gör det värt allt extra slit.

I går passade jag på att få lite ensamtid med Kevin och tog med honom till Cfl och åt lunch. Filip hade fortfarande lektioner kvar så det passade ypperligt att smita iväg tillsammans utan hans vetskap. På eftermiddagen åkte alla tre ner till Valbo då vi blivit inbjudna till att äta middag hos Erica och Moa (syster och systerdotter.) Eftersom Erica fortfarande jobbade när vi kom ner passade vi på att ta en tur till köpis. Filip köpte kläder, Kevin tittade på Xbox 360 och jag köpte en lampa. Eller faktum är att jag köpte en byggsats som blev en lampa först när jag slängde bort bruksanvisningen och använde mig av sunt förnuft och uteslutningsmetoden ;-)

Idag var det verkligen underbart höstväder, och jag skulle gärna ha tillbringat dagen i skogen. Nu blev det inte riktigt så då hela dagen gick åt till att tvätta, städa och plugga. Jag passade också på att rensa garderoben i hallen och insåg att grabbarna vuxit en hel del sedan förra året. I garderoben fann jag också två jättefula scarfar som jag genast slängde i högen med kläder jag ska skänka bort.

Först funderade jag hur hårt jag egentligen måste ha slagit mig för att köpa dem, men kort därefter mindes jag att jag lånade dem av mormor en gång i tiden när grabbarna skulle vara påskkärringar på dagis. Helt plötsligt klarade jag inte av att göra mig av med dem utan tog upp dem, drog handen lite lätt över dem, sniffade på dem och lade sedan ner dem i "sparalådan". Förstår egentligen inte varför jag valde att spara dem eftersom de med all sannolikhet aldrig någonsin kommer att användas igen. Förmodligen är det så att det inte är sakerna jag spar, utan de minnen som är kopplade till dem, men isåfall måste det ju innebära att jag är rädd för att bli senil, eller?  *Snillet spekulerar*

När mina seriösa tankar övergår till att bli lätt ironiska är det nog dags att sova. Vill dessutom vakna pigg så jag orkar vara mamma och student ytterligare en dag ;-)

♥kramar♥

Om tid

Ibland får jag tankar som jag inte riktigt kan släppa taget om. Går liksom omkring och filosoferar och försöker komma fram till slutsatser som passar mig och min inställning till livet. Igår blev en sådan kväll där tankarna började fara omkring, och lite av detta vill jag dela med mig av. Jag vet att jag har skrivit om tid förut, men då handlade det mer om var vi gör av den tid vi har. Den här gången går tankarna åt ett annat håll.

Att väldigt många av oss är tidsfixerade kan nog de flesta hålla med om. Vi är bundna av dygnets timmar, att få plats med alla våra måsten och utöver det gör vi också allt för att hinna med vad vi verkligen vill göra. Men vår tidsfixering handlar inte enbart om vad vi ska hinna med. Vi tycks också vara fixerade vid tid när det kommer till vad som är "rätt och fel". Vi har våra idéer om att saker ska ta viss lång tid att genomföra, eller att vi inte kan göra vissa saker innan en viss tid har passerat. När människor har varit tillsammans i 10 år utan att ingå äktenskap är det inte sällan vänner och bekanta börjar fråga om det inte är tid att gifta sig snart. Om ett par gifter sig innan ett år har passerat börjar vänner och bekanta ifrågasätta om det inte är ett lite hastigt beslut att fatta.

Så, vad är egentligen rätt när det gäller tid, och vem beslutar det? Var finns det där livsschemat som avgör när allting ska ske och inte? Varför är vi så fixerade vid tid? Vi lever här och nu och vad spelar egentligen tiden för roll om vi kan leva på ett sätt som gör att vi trivs, mår bra och kan njuta av vår tillvaro?

Jag har kompisar jag har umgåtts med i över 10 år men som jag fortfarande inte riktigt känner. Sedan har jag vänner jag endast umgåtts i några månader som jag känner betydligt mer. Kan relationer någonsin handla om tid, eller handlar det om vilka vi är och om var vi står i livet?

Vi säger att alla människor är olika unika individer och att allting inte passar alla, men när det kommer till hur vi ska leva, om vad som anses vara rätt och fel tycks det inte längre gälla. Helt plötsligt ska alla människor ingå i någon slags universal mall där allting är uppdelat i tidsperioder. Här ska varje människa ta steg för steg, samtliga i samma takt. Inte för att det passar alla, men för att vi bestämt att det är så vi ska leva våra liv, bunda av tid, bunda av ickebevisade teorier om vad som är rätt och vad som är fel.

Jag går min väg, tar de steg jag vill i den takt som passar mig. Om jag gör saker för snabbt eller för långsamt i relation till den universala tidsmallen lägger jag ingen vikt vid.

Jag hoppas att det kommer en dag när vi slutar vara så fyrkantiga och inskränkta och att vi istället gör det vi vill, att vi lär oss att njuta av vår tillvaro och att vi gör det oavsett tid.

Igår och idag

Efter en härlig helg kom söndagen jag aldrig vill ska komma. Söndagen när Petter packar ihop för att åka hem. Den söndagen när känslorna svämmar över, hjärtat skriker och det känns som att hela jag ska gå sönder. Jag trodde att jag skulle vänja mig, och att både tomhet och saknad skulle lägga sig med tiden. Men det blir inte så. För varje gång vi kramas hejdå, för varje gång sakerna inte längre står i sovrummet, för varje gång jag lägger mig och sängen fortfarande är bäddad på Petters sida känns det som att min tillvaro krackelerar lite till och det gör ont, i hela mig!

Men även då saknaden är som störst, tårarna rinner som mest och längtan är enorm väljer jag att stå ut. Jag väljer att göra det för att det är värt det. Jag väljer att göra det för att jag funnit precis allt jag kan önska, och mer därtill.

Idag har jag varit nere på Cfl och efter sista lektionen kände jag mig rätt klen. Åkte hem, lade mig på sängen och totaldäckade. Dryga timmen senare vaknade jag och frös som jag kan tänka mig att en skabbräv gör i smällkalla vintern. Tog en stund innan jag insåg att jag hade feber.

Tanken med den här kvällen var att plugga, men det har inte blivit mycket av på den fronten. Nej, jag har istället legat nedbäddad med täcke i soffan och tittat på Idol tillsammans med barnen. Att vara sjuk ingår verkligen inte i mitt studieschema så jag har helt enkelt bestämt mig för att detta är en tillfällig svacka och att jag vaknar pigg och kry för mattelektion kl.8 imorgon bitti. Skönt!

När man inte är riktigt pigg, och tycker lite synd om sig själv känns det ändå bra att ha någonting fint att titta på. Dessa underbart vackra rosor fick jag av P i lördags och jag fullkomligt älskar dem. Tack igen ♥

                                                            

Nu har jag pratat i telefonen och fått lite distanskärlek såhär på en måndagskväll. Återstår egentligen bara att borsta tänderna och krypa ner i sängen nu. Efter två liter vatten och ett par alvedon kan det inte gå åt något annat håll än det bra, eller hur?! ;-)

God natt & massa kramar ♥

Bra beslut ger energi

Imorse vaknade jag och hade en känsla jag inte upplevt på ganska lång tid. Jag verkligen sprudlade av glädje och energi. Jag vet att min stund i skogen har gjort sitt, och klara tankar leder fram till bra beslut. Ett beslut jag tog var att hoppa av tyskakursen. Inte för att jag inte vill lära mig och inte för att jag är ointresserad, men för att det upptar alldeles för mycket av studietiden att lära in ett helt nytt språk. Jag tror säkert att jag hade klarat det, men någonting annat hade fått lida för det (exempelvis jag) och det är det inte värt. Det här kan nog vara ett av de bästa beslut jag har fattat under hela studietiden och det gav mig verkligen instant power.

Dagen blev precis så bra som jag visste att den skulle bli och jag har kommit igång med flera arbeten som jag inte tidigare hittat motivation till. Kvällen tillbringades tillsammans med Millan och Stina på flygfältet i Mohed, tutbingo såklart! Det är så otroligt fånigt att sitta i den där bilen, men jisses så kul vi har tillsammans.

"Det ska vara tyst i bilarna under spelets gång."
Kan någon snälla definiera ordet tystnad för jag tror inte riktigt att någon av oss känner till vad det är?! ;-)

Nu tänker jag krypa ner i sängen, sova gott och vakna med samma känsla som imorse. Jag har massor av skolarbete som väntar på mig och det tänker jag se till att vara klar med innan jag går på helgledighet.Tror inte det blir något bloggande förrän till veckan så jag passar på att önska en trevlig helg. Må den fyllas med precis allt du vill att den ska bestå av!

♥ Kram ♥