Om tid

Ibland får jag tankar som jag inte riktigt kan släppa taget om. Går liksom omkring och filosoferar och försöker komma fram till slutsatser som passar mig och min inställning till livet. Igår blev en sådan kväll där tankarna började fara omkring, och lite av detta vill jag dela med mig av. Jag vet att jag har skrivit om tid förut, men då handlade det mer om var vi gör av den tid vi har. Den här gången går tankarna åt ett annat håll.

Att väldigt många av oss är tidsfixerade kan nog de flesta hålla med om. Vi är bundna av dygnets timmar, att få plats med alla våra måsten och utöver det gör vi också allt för att hinna med vad vi verkligen vill göra. Men vår tidsfixering handlar inte enbart om vad vi ska hinna med. Vi tycks också vara fixerade vid tid när det kommer till vad som är "rätt och fel". Vi har våra idéer om att saker ska ta viss lång tid att genomföra, eller att vi inte kan göra vissa saker innan en viss tid har passerat. När människor har varit tillsammans i 10 år utan att ingå äktenskap är det inte sällan vänner och bekanta börjar fråga om det inte är tid att gifta sig snart. Om ett par gifter sig innan ett år har passerat börjar vänner och bekanta ifrågasätta om det inte är ett lite hastigt beslut att fatta.

Så, vad är egentligen rätt när det gäller tid, och vem beslutar det? Var finns det där livsschemat som avgör när allting ska ske och inte? Varför är vi så fixerade vid tid? Vi lever här och nu och vad spelar egentligen tiden för roll om vi kan leva på ett sätt som gör att vi trivs, mår bra och kan njuta av vår tillvaro?

Jag har kompisar jag har umgåtts med i över 10 år men som jag fortfarande inte riktigt känner. Sedan har jag vänner jag endast umgåtts i några månader som jag känner betydligt mer. Kan relationer någonsin handla om tid, eller handlar det om vilka vi är och om var vi står i livet?

Vi säger att alla människor är olika unika individer och att allting inte passar alla, men när det kommer till hur vi ska leva, om vad som anses vara rätt och fel tycks det inte längre gälla. Helt plötsligt ska alla människor ingå i någon slags universal mall där allting är uppdelat i tidsperioder. Här ska varje människa ta steg för steg, samtliga i samma takt. Inte för att det passar alla, men för att vi bestämt att det är så vi ska leva våra liv, bunda av tid, bunda av ickebevisade teorier om vad som är rätt och vad som är fel.

Jag går min väg, tar de steg jag vill i den takt som passar mig. Om jag gör saker för snabbt eller för långsamt i relation till den universala tidsmallen lägger jag ingen vikt vid.

Jag hoppas att det kommer en dag när vi slutar vara så fyrkantiga och inskränkta och att vi istället gör det vi vill, att vi lär oss att njuta av vår tillvaro och att vi gör det oavsett tid.