måndag 5 september 2011

Igår och idag

Efter en härlig helg kom söndagen jag aldrig vill ska komma. Söndagen när Petter packar ihop för att åka hem. Den söndagen när känslorna svämmar över, hjärtat skriker och det känns som att hela jag ska gå sönder. Jag trodde att jag skulle vänja mig, och att både tomhet och saknad skulle lägga sig med tiden. Men det blir inte så. För varje gång vi kramas hejdå, för varje gång sakerna inte längre står i sovrummet, för varje gång jag lägger mig och sängen fortfarande är bäddad på Petters sida känns det som att min tillvaro krackelerar lite till och det gör ont, i hela mig!

Men även då saknaden är som störst, tårarna rinner som mest och längtan är enorm väljer jag att stå ut. Jag väljer att göra det för att det är värt det. Jag väljer att göra det för att jag funnit precis allt jag kan önska, och mer därtill.

Idag har jag varit nere på Cfl och efter sista lektionen kände jag mig rätt klen. Åkte hem, lade mig på sängen och totaldäckade. Dryga timmen senare vaknade jag och frös som jag kan tänka mig att en skabbräv gör i smällkalla vintern. Tog en stund innan jag insåg att jag hade feber.

Tanken med den här kvällen var att plugga, men det har inte blivit mycket av på den fronten. Nej, jag har istället legat nedbäddad med täcke i soffan och tittat på Idol tillsammans med barnen. Att vara sjuk ingår verkligen inte i mitt studieschema så jag har helt enkelt bestämt mig för att detta är en tillfällig svacka och att jag vaknar pigg och kry för mattelektion kl.8 imorgon bitti. Skönt!

När man inte är riktigt pigg, och tycker lite synd om sig själv känns det ändå bra att ha någonting fint att titta på. Dessa underbart vackra rosor fick jag av P i lördags och jag fullkomligt älskar dem. Tack igen ♥
                                                            
Nu har jag pratat i telefonen och fått lite distanskärlek såhär på en måndagskväll. Återstår egentligen bara att borsta tänderna och krypa ner i sängen nu. Efter två liter vatten och ett par alvedon kan det inte gå åt något annat håll än det bra, eller hur?! ;-)

God natt & massa kramar ♥

2 kommentarer:

Mea Culpa sa...

Söta du .. det fina med kärleken är att den är lika stark oavsett om du är nära eller är en bit bort .. även om jag förstår att längtan är gräsligt stor ..

Jättevackra rosor till en vacker tjej :)

Kram // Anna

EmmaChristin sa...

Så sant...
Tack snälla du!
Kram :)

Bloggintresserade