Dagen före dagen efter, eller dagen efter dagen före...

Klockan är snart halv fem på morgonen och vem sitter vaken om inte jag?! Inte för att jag misslyckats med att försöka sova, utan för att tiden liksom bara tickat på i sin vanliga takt och jag har inte hängt med.

Måndagens utflykt till Leksand blev mer än lyckad. Vi hade en helt fantastisk dag och jag kan inte sluta fascineras av barnen. Vi höll igång från kl. 08 till 23 med bilresa dit, lek, bad, mat, mer lek, mer bad, mer mat och hemresa och det var bara glada miner hela dagen lång. Inte ett gnäll eller ett tjat eller tjafs. Love it!

Kevin är dessutom värd en hedersmedalj då han själv tog beslutet att hoppa över gokartåkning, enbart för att Filip var 1½ cm för kort för att tillåtas köra. Ska villigt erkänna att jag också ville köra, men hade inte hjärta att låta pojkarna stå på sidan och titta på. Barnen slocknade utslagna i bilen på vägen hem och jag själv var också rätt utmattad. Körde från Leksand till Boda, dvs. cirka 4 mil, sedan var jag tvungen att stanna till på en parkeringsfika och slumra 10 minuter för att klara av att köra hem igen. Väl hemma packade jag bara upp det vi hade med oss, borstade tänderna och stupade i säng.

Vaknade klockan 11 i tisdags och kände mig ungefär 100 år äldre än jag gjort dagen innan, åtminstone fysiskt. Så nu har jag fått det bekräftat: det är banne mig inte hälsosamt att sova för mycket ;) Nästan hela tisdagen gick åt till att vandra omkring i dimma, och morgonrocken åkte inte av förrän sena eftermiddagen. Barnen var lyckligtvis lika trötta som sin mamma, så det fungerade bra att ha en riktig latdag.

Idag, eller igår för att vara korrekt, for och flängde jag precis hela dagen. Erikshjälpen, Värmestugan, Skjutsa mamma, handla, frissan, hälsa på Kajsa, skogsbesök, sen middag och stordäng i Yatzy (gånger tre) klämdes in på schemat. Tror förresten att jag har slagit någon form av världsrekord igen. Den här gången i den person som fått allra minst poäng i Yatzy. Vi körde en snabbomgång; först ettor sedan tvåor, treor... osv.  Hur kan det ens vara möjligt att hamna på slutsumman 68?! Det finns bara en förklaring och det är att det är något fel på tärningarna ;-) Kevins kommentar när jag frågade om vi skulle spela en gång till: "Nä! Min lilla mamma är för liten för att klara av att bli krossad så många gånger". Så strök han mig hånfullt på axeln och sprang skrattandes uppför trappan. Störtskön!

Idag har jag en hel del saker jag bör ta tag i och göra för att slippa stressa ihjäl mig på fredag. Vore ju himla dumt att gå och dö dagen innan vi åker. Riktigt dumt faktiskt!

Ska försöka se till att komma ut i skogen en sväng även imorgon, det mår både kropp och själ bra av,
i alla fall min :)

Om jag ska säga god natt, eller god morgon vet jag inte så jag struntar i att välja.
Avslutar enkelt precis på samma sätt som jag alltid gör - med en stor KRAM förstås!

Minisemester

Sitter och varvar ner en stund för att kunna somna när jag lägger mig. Har plockat och donat med allt och inget för att kunna åka till Leksand med barnen imorgon. Förutom att packa, förbereda matsäck har jag halvt slitit sönder både armar och nacke i uteförrådet.

Av erfarenhet vet jag att det inte blir en särskilt lyckad dag om jag ska gå omkring och bära på packning och kylväska. Så, istället för att vara sådär envis (som jag brukar vara) tänkte jag vara duktig och ta med mig skrindan jag köpte för några år sedan. Eftersom skrindan gick sönder när vi var på Kolmården placerade jag den förstås längst in, och naturligtvis då både under och bakom allting i förrådet. De som har tittat in i mitt förråd vet att det finns en hel del prylar där. Det är kartonger, cyklar, tält, innedörrar, byråer, hjälmar, kläder, skridskor, leksaker, backar, en julgran (japp, jag äger en plastgran) bord och annat skräp! Eftersom jag kom på den briljanta idén att ta in skrindan och försöka laga den när klockan redan var mitt i natten gjorde jag allt för att det skulle gå så snabbt som möjligt. Att göra det så snabbt som möjligt innebar just då att slita, dra och slita lite till, utan att flytta alltför många saker. Vet inte om jag såhär i efterhand kan påstå att min taktik var särskilt lyckad. Vet heller inte om jag var mindre envis...Men! Efter att ha bytt ut skruvar, brickor och gjort nya sprintar till däcken rullar den felfritt och kommer att följa med, så det var rätt värt det trots allt ;-)

Det känns skönt att komma iväg med grabbarna en dag och göra någonting kul. Vi satt och tittade på flera alternativ, men de enades om Sommarland. Mycket badande kommer det att bli så nu håller jag tummen för att den solprognos som visas på yr.no stämmer.


Då kommer det garanterat att bli en kanondag!

                                                            

Så underbart bra

Vad annat kan jag säga? Ibland får man helt enkelt det man frågar efter. Är tokglad och kommer att somna gott i natt, that's for sure.

Har läst några bra böcker de senaste dagarna. Idag fyllde jag dessutom på förrådet med ytterligare en bok. Filip tyckte det var onödigt att betala och menade att eftersom jag läser ut en bok på några timmar kunde jag väl lika gärna sitta i affären och läsa den. Haha! Undrar just om personalen skulle misstänka någonting när samma människa återkommande tar en bok och försvinner ned bland hyllorna i flera timmar? Kändes inte som en helt lyckad plan, även om tanken var god förstås.

Två av de böcker jag läst är kriminalromaner, båda författade av Mari Jungstedt. Böckerna ingår i en serie om totalt 9 böcker där samma huvudpersoner förekommer. Böckerna är fristående, men efter att ha börjat med åttonde boken, fortsatt med sjunde insåg jag att det hade varit bättre att börja från start för att lära känna karaktärerna på bästa sätt. Enkla och inte så tunga sommarromaner som det är svårt att slita sig från. När man tror att man löst gåtan visar det sig att man är helt fel ute, sånt gillar jag.
De jag läst är Den dubbla tystnaden samt Den farliga leken. Rekommenderas.

Den tredje boken har jag inte läst ut riktigt ännu, men kan trots det säga att det är en bok som berör och som kommer att leva kvar hos mig även efter jag läst den sista raden. Efter två kriminalromaner ville jag bryta och läsa någonting annat en stund. Boken heter Fortfarande Alice och är skriven av Lisa Genova. Den handlar om en 50-årig kvinna, Alice, som arbetar som professor på Harvard och är en mycket omtyckt och känd föreläsare och lärare. Hon har ett högt IQ, långt över medel och ett minne som få. Så en dag när hon föreläser försvinner orden. En tid senare är hon på väg hem och helt plötsligt vet hon inte hur hon ska promenera för att komma till sitt hus. Hon tar kontakt med sin läkare, blir remitterad till neurolog och får diagnosen tidig Alzheimers. Hon lever tillsammans med sin make och har tre vuxna barn. Alla vet vad de har att vänta men hur bemöter man det hela? Tuff bok där tårarna gärna trillar en och annan gång. Citerar ett stycke i boken som har fastnat hos mig:

"Hon önskade att hon hade haft cancer istället. Hon skulle utan att blinka byta Alzheimers mot cancer. Hon skämdes för att hon önskade detta, och det var ju heller inte förhandlingsbart, men hon tillät sig ändå att leka med tanken. Cancer kunde man kämpa mot. Det fanns kirurgiska ingrepp, strålbehandling, cellgiftsterapi. Det fanns en chans att vinna. Hade hon haft cancer skulle familjen och Harvards universitetsvärld stått bakom henne i kampen och anse den ädel. Och även om hon till slut tvingades ge upp, skulle hon med förståndet i behåll kunna se dem i ögonen och ta farväl innan hon försvann."

Om du tycker om böcker där även tyngre känslor får vara inblandade kan jag varmt rekommendera denna bok.

Ännu vet jag inte hur boken kommer att sluta. Jag vet inte hur Alice man kommer att göra, om hon överlever boken ut eller inte, men det är en enda låt som ekar i mitt huvud, som jag dessutom hörde på radion tidigare ikväll:



What are words
If you really don't mean them
When you say them
What are words
If they're only for good times
Then they don't
When it's love
Yeah, you say them out loud
Those words, They never go away
They live on, even when we're gone

 Kramar till er alla, ta hand om varandra!

Lugnt?!

Den här dagen började med att jag fick en ganska stor spindel i ansiktet. Som tur är har jag inte spindelfobi så jag bad den snällt att bosätta sig någon annan stans. Ganska direkt efter spindelincidenten gick jag in för att ta en smörgås. Tog fram en halv polarkaka ur påsen, och precis när jag håller upp den för att ta en tugga ser jag någonting svart röra sig i en av "bubblorna" - en tvestjärt! Här börjar det bli lite äckligt faktiskt. Gillar inte tvestjärtar och framför allt inte i det jag tänker äta :/ Slängde ut smörgåsen och kan erkänna att jag hade svårt att tycka om min frukost efter det. Men men...Ett par kryp får man  räkna med i sommartider.

 Gick hur som helst ut i solen tillsammans med Isabelle för att dricka lite kaffe. Tar upp koppen, tar en stor klunk och det är då jag känner en klump i munnen. Att ha en klump i munnen är tillräckligt vidrigt. När klumpen dessutom börjar röra på sig utbryter lätt en smärre panikattack. Jag sprutade kaffet rakt upp och ned där jag satt. Isabelle frågade vad f#n jag höll på med men efter jag visade henne det halvstora flygfä som låg på plattorna nedanför behövde jag inte förklara. Av någon inte så underlig anledning var min aptit som bortblåst.

Dagen fortsatte ändå bra med promenad och bad med hundar, en tur till sjön med Kevin och Filip, kaffe hos pappa och en liten shoppingtur med Erica.

Så kom kvällen och som vanligt snörde jag på mig skorna för att ta en långpromenad. Det gick också jättebra, förutom att jag körde på väl hårt och blev lite skakis. Som att jag inte var nog skakig höll jag på att bli överkörd nere på stan. Från ingenstans kom världens fartdåre och jag såg framför mig hur jag skulle flyga. Lyckligtvis blev det inte så, men det snuddade verkligen. Som att det inte var nog med att den jäkeln höll på att köra på mig stannade han en bit bort och ropade "LUGNT!"

-ELLER HUR! Ropade jag och försökte på samma gång förstå att jag faktiskt inte blev påkörd.

På ännu skakigare ben fortsatte jag hemåt och blev tvungen att ringa Isabelle för att lugna ner mig själv lite.

Nu har jag landat, nattat barn, duschat och ska lägga mig och fortsätta läsa min bok. Håller tummarna för att den inte innehåller äckliga kryp eller några fartdårar ;-)

                                          KRAM
                                                                   

Som vanligt mitt i natten

Klockan passerade midnatt för snart fem timmar sedan och jag är verkligen inte trött. Sitter och funderar på allt mellan himmel och jord & mest av allt ställer jag mig frågan vad jag egentligen håller på med? Får inte några direkta svar kan jag säga. Det är sjukt mycket som har hänt den senaste tiden, en del bra saker, andra inte alls bra saker. En del saker kan jag inte avgöra om är bra eller dåliga. Det är en enda salig röra av känslor som jag inte har förmåga att reda ut.

Midsommar om två dagar och jag har fortfarande inte bestämt vad jag vill göra. Barnen är hos sin pappa så jag har bara mig själv att tänka på. Ena delen av mig vill umgås och vara social, medan den andra delen helst vill dra sig undan i ensamhet. Det får visa sig vad jag vill och känner för på fredag helt enkelt. Kan man förresten emigrera till en öde ö ?


Från det ena till det andra har jag ju haft Sanna och Moa hos mig sedan måndag eftermiddag. Vi har inte gjort så himla mycket, men ett dopp i Färssjön...



...Och ett McDonalds besök har det i alla fall blivit. Jag gillar verkligen, verkligen inte McDonaldsmat men får skylla mig själv när jag är så korkad och säger att barnen får bestämma var vi ska äta. Förstår inte alls vad jag tänkte med ;)

Om det inte regnar senare idag har jag lovat att vi ska gå ner och spela lite minigolf och äta en varsin glass, så håll tummarna för solsken.

Avslutar med att säga att jag tycker alldeles för många människor är fega skitstövlar. Igår, efter att jag varit och handlar lite på stan såg jag en man som låg i parken. Han mådde inte alls bra och det syntes lång väg. Där gick människor förbi, stannade till, tittade och pekade och gick vidare. En pappa sa åt sina barn att inte gå i närheten av honom, och hoppade sedan glatt in i sin bil och körde hem.

Om någon av mina vänner har passerat denna man, och sett honom ligga där vill jag be er att skämmas! Det blev ambulans, och hade jag kommit lite senare, eller gjort vad alla andra gjorde hade han förmodligen inte klarat sig. Jag vill verkligen inte drabbas av en hjärtattack eller någonting som kräver snabba insatser. Nu är det fjärde gången jag tar hand om någon som råkat illa ut, och fjärde gången människor inte gör någonting över huvud taget för att hjälpa till. Jag säger här, precis som jag sa i parken: "Vad är det för j#vla fel på folk?"


Nu är det frukost som gäller, och sedan en promenad bara barnen har vaknat.

Kram!

I natten...

Måndag morgon och klockan är 03.18. Nyss hemkommen från en road trip tillsammans med helt underbara människor och detta kommer jag berätta mer om vid ett senare tillfälle. Nu går väldigt mycket tankekraft till den absolut snällaste och mest renhjärtade människa jag känner, som just nu vårdas i Uppsala efter en rejäl olycka med fyrhjuling. Jag ber för att allting kommer att gå bra...Jag kan inte ens tänka tanken att det inte kommer att göra det.

Mellan Söderhamn & Bolllnäs

Torsdag kväll. Med en kopp kaffe handen, datorn i knät och ett leende på mina läppar ska jag försöka få till någonting som åtminstone kan liknas vid ett sammanhängande blogginlägg.

 Jag har haft några riktigt härliga dagar, och börjar sakta men säkert förstå att jag inte har en massa skolarbete som hänger över mig. Skönt!


Igår var jag med Filip, Isabelle & Mathias till Valbo. Åkte för att införskaffa mig en ny bikini men kom hem med en fotboll & examenskläder till Filip, ett linne och en supersöt rosa (!) klänning till mig :) 

 

Idag var vi iväg till Bollnäs och fixade med några saker. Vi stannade också till på Mobackes och åt lunch. För er som inte varit där är det verkligen att rekommendera. Nyttig vällagad mat till ett vettigt pris som avnjutes i en fantastiskt gemytlig miljö.

Efter att ha farit och flängt hela dagen avslutade vi med att åka ut till Moheds flygfält och spela lite  tut-bingo. Filip spelar inte, men tycker att det är supermysigt ändå. Kan möjligen ha med chokladhjulet i pausen att göra?! ;)

                          När man spelar bingo ska det helst se ut så här:

För om det gör det, och man tutar, får man en del pengar ;) I det här fallet 1000 spänn direkt i handen vilket tacksamt mottogs tillsammans med tre gigantiska leenden. Det är omöjligt att vara annat än nöjd med dagen som varit. Nu är det bara sova kvar att göra, så jag säger godnatt & kryper ner under täcket.

                                                             Kramar