Så underbart bra

Vad annat kan jag säga? Ibland får man helt enkelt det man frågar efter. Är tokglad och kommer att somna gott i natt, that's for sure.

Har läst några bra böcker de senaste dagarna. Idag fyllde jag dessutom på förrådet med ytterligare en bok. Filip tyckte det var onödigt att betala och menade att eftersom jag läser ut en bok på några timmar kunde jag väl lika gärna sitta i affären och läsa den. Haha! Undrar just om personalen skulle misstänka någonting när samma människa återkommande tar en bok och försvinner ned bland hyllorna i flera timmar? Kändes inte som en helt lyckad plan, även om tanken var god förstås.

Två av de böcker jag läst är kriminalromaner, båda författade av Mari Jungstedt. Böckerna ingår i en serie om totalt 9 böcker där samma huvudpersoner förekommer. Böckerna är fristående, men efter att ha börjat med åttonde boken, fortsatt med sjunde insåg jag att det hade varit bättre att börja från start för att lära känna karaktärerna på bästa sätt. Enkla och inte så tunga sommarromaner som det är svårt att slita sig från. När man tror att man löst gåtan visar det sig att man är helt fel ute, sånt gillar jag.
De jag läst är Den dubbla tystnaden samt Den farliga leken. Rekommenderas.

Den tredje boken har jag inte läst ut riktigt ännu, men kan trots det säga att det är en bok som berör och som kommer att leva kvar hos mig även efter jag läst den sista raden. Efter två kriminalromaner ville jag bryta och läsa någonting annat en stund. Boken heter Fortfarande Alice och är skriven av Lisa Genova. Den handlar om en 50-årig kvinna, Alice, som arbetar som professor på Harvard och är en mycket omtyckt och känd föreläsare och lärare. Hon har ett högt IQ, långt över medel och ett minne som få. Så en dag när hon föreläser försvinner orden. En tid senare är hon på väg hem och helt plötsligt vet hon inte hur hon ska promenera för att komma till sitt hus. Hon tar kontakt med sin läkare, blir remitterad till neurolog och får diagnosen tidig Alzheimers. Hon lever tillsammans med sin make och har tre vuxna barn. Alla vet vad de har att vänta men hur bemöter man det hela? Tuff bok där tårarna gärna trillar en och annan gång. Citerar ett stycke i boken som har fastnat hos mig:

"Hon önskade att hon hade haft cancer istället. Hon skulle utan att blinka byta Alzheimers mot cancer. Hon skämdes för att hon önskade detta, och det var ju heller inte förhandlingsbart, men hon tillät sig ändå att leka med tanken. Cancer kunde man kämpa mot. Det fanns kirurgiska ingrepp, strålbehandling, cellgiftsterapi. Det fanns en chans att vinna. Hade hon haft cancer skulle familjen och Harvards universitetsvärld stått bakom henne i kampen och anse den ädel. Och även om hon till slut tvingades ge upp, skulle hon med förståndet i behåll kunna se dem i ögonen och ta farväl innan hon försvann."

Om du tycker om böcker där även tyngre känslor får vara inblandade kan jag varmt rekommendera denna bok.

Ännu vet jag inte hur boken kommer att sluta. Jag vet inte hur Alice man kommer att göra, om hon överlever boken ut eller inte, men det är en enda låt som ekar i mitt huvud, som jag dessutom hörde på radion tidigare ikväll:



What are words
If you really don't mean them
When you say them
What are words
If they're only for good times
Then they don't
When it's love
Yeah, you say them out loud
Those words, They never go away
They live on, even when we're gone

 Kramar till er alla, ta hand om varandra!