Dagen före dagen efter, eller dagen efter dagen före...

Klockan är snart halv fem på morgonen och vem sitter vaken om inte jag?! Inte för att jag misslyckats med att försöka sova, utan för att tiden liksom bara tickat på i sin vanliga takt och jag har inte hängt med.

Måndagens utflykt till Leksand blev mer än lyckad. Vi hade en helt fantastisk dag och jag kan inte sluta fascineras av barnen. Vi höll igång från kl. 08 till 23 med bilresa dit, lek, bad, mat, mer lek, mer bad, mer mat och hemresa och det var bara glada miner hela dagen lång. Inte ett gnäll eller ett tjat eller tjafs. Love it!

Kevin är dessutom värd en hedersmedalj då han själv tog beslutet att hoppa över gokartåkning, enbart för att Filip var 1½ cm för kort för att tillåtas köra. Ska villigt erkänna att jag också ville köra, men hade inte hjärta att låta pojkarna stå på sidan och titta på. Barnen slocknade utslagna i bilen på vägen hem och jag själv var också rätt utmattad. Körde från Leksand till Boda, dvs. cirka 4 mil, sedan var jag tvungen att stanna till på en parkeringsfika och slumra 10 minuter för att klara av att köra hem igen. Väl hemma packade jag bara upp det vi hade med oss, borstade tänderna och stupade i säng.

Vaknade klockan 11 i tisdags och kände mig ungefär 100 år äldre än jag gjort dagen innan, åtminstone fysiskt. Så nu har jag fått det bekräftat: det är banne mig inte hälsosamt att sova för mycket ;) Nästan hela tisdagen gick åt till att vandra omkring i dimma, och morgonrocken åkte inte av förrän sena eftermiddagen. Barnen var lyckligtvis lika trötta som sin mamma, så det fungerade bra att ha en riktig latdag.

Idag, eller igår för att vara korrekt, for och flängde jag precis hela dagen. Erikshjälpen, Värmestugan, Skjutsa mamma, handla, frissan, hälsa på Kajsa, skogsbesök, sen middag och stordäng i Yatzy (gånger tre) klämdes in på schemat. Tror förresten att jag har slagit någon form av världsrekord igen. Den här gången i den person som fått allra minst poäng i Yatzy. Vi körde en snabbomgång; först ettor sedan tvåor, treor... osv.  Hur kan det ens vara möjligt att hamna på slutsumman 68?! Det finns bara en förklaring och det är att det är något fel på tärningarna ;-) Kevins kommentar när jag frågade om vi skulle spela en gång till: "Nä! Min lilla mamma är för liten för att klara av att bli krossad så många gånger". Så strök han mig hånfullt på axeln och sprang skrattandes uppför trappan. Störtskön!

Idag har jag en hel del saker jag bör ta tag i och göra för att slippa stressa ihjäl mig på fredag. Vore ju himla dumt att gå och dö dagen innan vi åker. Riktigt dumt faktiskt!

Ska försöka se till att komma ut i skogen en sväng även imorgon, det mår både kropp och själ bra av,
i alla fall min :)

Om jag ska säga god natt, eller god morgon vet jag inte så jag struntar i att välja.
Avslutar enkelt precis på samma sätt som jag alltid gör - med en stor KRAM förstås!