Varenda kväll innan jag går och lägger mig tänker jag att jag ska skriva några rader i bloggen. Många av dessa kvällar påbörjar jag också ett nytt inlägg, men avslutar det innan jag har publicerat eftersom det inte känns "rätt". För mig har bloggen aldrig handlat om att jag måste berätta vad jag gör precis varenda dag, utan om att frigöra tankar och dela med mig av dem samt mina åsikter/funderingar kring olika saker och/eller händelser. Förhoppningen är naturligtvis att det jag skriver på något sätt ska beröra någon eller ge en liten tankeställare. En del inlägg är dock av det mer vardagliga hållet och så får det vara.
Senaste gången jag publicerade någonting var sista april, eller första maj eftersom klockan hade passerat midnatt. Det har verkligen hänt en massa saker under de 16 dagar som passerat och till allra största del handlar det om bra saker/upplevelser. Varenda dag slås jag faktiskt av hur många underbara människor jag har i min närhet och det är jag så tacksam för. Att vara omgiven av människor som alltid finns där, som jag får älska och som älskar tillbaka är ett verkligt privilegium.
Jag har haft två helger i rad som varit någonting utöver det normala rent känslomässigt. Dessutom, som grädde på moset, har veckan däremellan (förra veckan) också varit helt fantastisk. Som vanligt har övervägande delen av dygnen bestått av studier, men jag har fyllt ut dem med långa promenader, massor av socialt umgänge och galet många skratt. Om jag i praktiken kunde omvandla den energi jag haft till Watt hade jag, med all säkerhet, haft lösningen på världens energiproblem.
Under den gångna veckan har jag också kommit på mig själv med att fundera alldeles för mycket. Jag tror inte på att aldrig reflektera och fundera, men det gäller någonstans att inte analysera för mycket. Risken med att överanalysera saker är att man gör en höna av en fjäder, man skapar någonting som egentligen inte finns, och det som från början bara hade kunnat konstaterats som det var har resulterat i att vara någonting helt annat. Snurrigt? Ja, det är precis det jag menar ;)
Idag måndag har jag haft en suverän dag på alla sätt. I morse trotsade jag och Knas vädret och tog oss en två timmars promenad i regnet. Det blev faktiskt uppehåll en liten stund när vi gick längs ån och beundrade naturen vid Kvarnen. Det är rätt fantastiskt - här går vi - mitt i stan bland bilar och affärer, trafikljus och rondeller så helt plötsligt är det som att kliva in i en annan dimension. Vattnet, träden och grönskan, alla delar perfekt avvägda för att göra staden till en blek vattenstämpel i bakgrunden.
Under lunchen kom Isabelle och vi gick en lite längre promenad tillsammans med båda hundarna. Efter promenaderna var Knas helt utslagen. När Filip sedan kom hem visade det sig att han var precis lika trött. Han lade sig på golvet bredvid Knas och det var riktigt nära att de somnade tillsammans.
Idag har jag också fått en helt otroligt härlig och nästan lite overklig nyhet. Erica har tackat ja till arbete i Gävle och kommer att flytta hemåt. Jag vet inte om någon kan förstå hur glad jag är. Jag har vetat om att det möjligtvis skulle bli så i cirka en vecka, men idag kom det definitiva beslutet. När jag fick veta stod jag inne på skoaffären med Filip och jag började naturligtvis gråta. Och så har det varit nästan hela kvällen. Tanken på att få ha henne nära, och dessutom kunna vara den moster jag vill kunna vara till Sanna och Moa gör mig varm i hela själen. Jag har väntat flera år på det här, och det är så skönt när drömmar blir till verklighet.
Den 27 april skrev jag följande i bloggen:
"Jag hoppas och önskar att det kommer en dag när jag får ha min syster lite närmre. Det går alldeles för många dagar mellan gångerna vi ses. Jag ska verkligen skicka ut min önskan och tro på att den dagen kommer"
Jag tror på tankens klara kraft. Jag tror på att möjligheter kommer först när vi själva tror på dem. Jag tror att vi ser först när vi väljer att verkligen öppna våra ögon och vårt sinne. TACK!
Nu ska jag skriva klar min uppgift och därefter ska jag lägga mig, både mycket glad och mer än mycket tacksam.
♥ Kramar ♥
Senaste gången jag publicerade någonting var sista april, eller första maj eftersom klockan hade passerat midnatt. Det har verkligen hänt en massa saker under de 16 dagar som passerat och till allra största del handlar det om bra saker/upplevelser. Varenda dag slås jag faktiskt av hur många underbara människor jag har i min närhet och det är jag så tacksam för. Att vara omgiven av människor som alltid finns där, som jag får älska och som älskar tillbaka är ett verkligt privilegium.
Jag har haft två helger i rad som varit någonting utöver det normala rent känslomässigt. Dessutom, som grädde på moset, har veckan däremellan (förra veckan) också varit helt fantastisk. Som vanligt har övervägande delen av dygnen bestått av studier, men jag har fyllt ut dem med långa promenader, massor av socialt umgänge och galet många skratt. Om jag i praktiken kunde omvandla den energi jag haft till Watt hade jag, med all säkerhet, haft lösningen på världens energiproblem.
Under den gångna veckan har jag också kommit på mig själv med att fundera alldeles för mycket. Jag tror inte på att aldrig reflektera och fundera, men det gäller någonstans att inte analysera för mycket. Risken med att överanalysera saker är att man gör en höna av en fjäder, man skapar någonting som egentligen inte finns, och det som från början bara hade kunnat konstaterats som det var har resulterat i att vara någonting helt annat. Snurrigt? Ja, det är precis det jag menar ;)
Idag måndag har jag haft en suverän dag på alla sätt. I morse trotsade jag och Knas vädret och tog oss en två timmars promenad i regnet. Det blev faktiskt uppehåll en liten stund när vi gick längs ån och beundrade naturen vid Kvarnen. Det är rätt fantastiskt - här går vi - mitt i stan bland bilar och affärer, trafikljus och rondeller så helt plötsligt är det som att kliva in i en annan dimension. Vattnet, träden och grönskan, alla delar perfekt avvägda för att göra staden till en blek vattenstämpel i bakgrunden.
Under lunchen kom Isabelle och vi gick en lite längre promenad tillsammans med båda hundarna. Efter promenaderna var Knas helt utslagen. När Filip sedan kom hem visade det sig att han var precis lika trött. Han lade sig på golvet bredvid Knas och det var riktigt nära att de somnade tillsammans.
Idag har jag också fått en helt otroligt härlig och nästan lite overklig nyhet. Erica har tackat ja till arbete i Gävle och kommer att flytta hemåt. Jag vet inte om någon kan förstå hur glad jag är. Jag har vetat om att det möjligtvis skulle bli så i cirka en vecka, men idag kom det definitiva beslutet. När jag fick veta stod jag inne på skoaffären med Filip och jag började naturligtvis gråta. Och så har det varit nästan hela kvällen. Tanken på att få ha henne nära, och dessutom kunna vara den moster jag vill kunna vara till Sanna och Moa gör mig varm i hela själen. Jag har väntat flera år på det här, och det är så skönt när drömmar blir till verklighet.
Den 27 april skrev jag följande i bloggen:
"Jag hoppas och önskar att det kommer en dag när jag får ha min syster lite närmre. Det går alldeles för många dagar mellan gångerna vi ses. Jag ska verkligen skicka ut min önskan och tro på att den dagen kommer"
Jag tror på tankens klara kraft. Jag tror på att möjligheter kommer först när vi själva tror på dem. Jag tror att vi ser först när vi väljer att verkligen öppna våra ögon och vårt sinne. TACK!
Nu ska jag skriva klar min uppgift och därefter ska jag lägga mig, både mycket glad och mer än mycket tacksam.
♥ Kramar ♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar