Skogen, naturen ~min plats på jorden

Efter att i flera kvällar ha försökt men inte lyckats kom jag äntligen ut i skogen igår kväll. Jag tog med Filip och åkte ut till pappa, hämtade min älskling (hunden Tara) och promenerade stigen som går mellan Olberget och Mo. Det är någonting speciellt som sker med mig när jag kommer ut i naturen, och jag fullkomligt älskar det! Med stillheten kommer ro, och när ro tar över kroppen kan jag inte göra annat än att landa. När jag landar känner jag med hjärtat, och tankarna är aldrig någonsin så klara & tydliga. I skogen finns också utrymme till andra reflektioner än de vardagliga, och allting blir så uppenbart självklart.

Jag har haft många tankar som har behövts sorteras, och nu har jag fått in en hel del i rätt fack vilket är skönt och befriande på alla sätt. Nu kan jag fokusera om och lägga i den där extraväxeln som varit i behov av lite service.

När jag gick där på stigen med Tara och Filip en bit framför mig tänkte jag också rätt mycket på hur saker framstår olika beroende på hur de vinklas och ur vilket perspektiv de ses. En och samma sak kan beskrivas på hundra olika sätt utifrån hur vi väljer att titta på dem. Alla har vi någon gång använt oss av uttrycket "göra en höna av en fjäder"och det är ett solkart exempel på hur vi lyckas förstora någonting som egentligen inte behöver förstoras. En fjäder är alltid en fjäder och bör så betraktas som en fjäder. På samma sätt kan vi också förminska saker eller händelser som är stora så att de blir obetydliga. Åtminstone inbillar vi oss det.

Hur vi agerar och tänker beror på referenser och var vi är i livet. Det som är stort för mig är kanske inget för någon annan. Men någonting jag är övertygad om spelar en väsentlig roll i hur vi betraktar saker är vår självkänsla och vårt psykiska mående. När vi mår bra ser vi knappt några problem. Vi ser fjäder - vi tänker inte höna. När vi mår bra och står stadigt med båda fötterna på jorden är vi mer rationella och okomplicerade. När vi är trygga behöver vi inte förändra, göra om, förstora eller förminska någonting, vi klarar av att se saker som de är och ingenting annat.

Jag tog dessa foton strax innan vi åkte hem som en påminnelse, eller snarare tydliggörare om att det är vinkeln som avgör hur vi uppfattar saker. Dessa blommor kan betraktas som de små blommor de faktiskt är...

 ...Eller kan de betraktas som gigantiska växter som når långt ovanför våra huvuden.

Det här handlar inte bara om oss själva, våra egna problem eller vårt sätt att betrakta våra egna liv. Det här handlar också om hur vi lägger fram saker till andra. Hur vi återberättar händelser samt hur vi pratar om oss själva och om andra människor. Kan du låta en annan människa vara bättre än du på någonting, utan att för den delen se ner på dig själv? Kan du se när du själv är väldigt bra på någonting, utan att känna dig tvungen att förminska det?

Tänk efter och ställ sedan frågan om det är bra, eller om det är någonting du borde arbeta med att förändra?

Jag har inget svar på den frågan. Jo, jag har mina svar, men när det gäller dig kan endast du veta...

♥Varma kramar ♥

Påtår

Söndag kväll, en kväll som mestadels bestått av tårar. Allt började med att jag tittade på ett videoklipp om djurmisshandel man publicerat för att få in namnunderskrifter. Jag har sett filmer från pälsindustrier tidigare och jag vet egentligen att jag inte klarar av att se det, men likt förbannat tittade jag. Här håller man i djuren i bakbenen, dunkar dem i backen och flår dem levande. Djuret slängs sedan åt sidan, skinnflådd men fortfarande levande...Lämnad att plågas in till sista andetaget. Det gör så ont i mig att jag inte vet var jag ska göra av mina känslor. Mitt hjärta stannar, på riktigt! Jag kan inte för mitt liv förstå hur man som människa kan leva med sig själv efter att ha utfört något liknande. Jag är inte dum och förstår naturligtvis att det handlar om pengar, men jag vet också att inga pengar i världen skulle kunna få mig att ens tänka tanken. Jag försöker vinkla det från alla olika håll för att förstå, men det går inte. Hur är man egentligen funtad för att klara av att plåga livet ur en levande varelse? Hur är man egentligen funtad när man väljer att köpa en päls?

Som att det inte var nog med filmen har allt möjligt dykt upp och fyllt tårkanalerna till bredden och det har svämmat över, gång på gång i flera timmar nu. Jag är så glad och tacksam över att ha Petter i mitt liv men det går inte att komma ifrån att det är jobbigt att vara ifrån den människa jag vill helst av allt bara vill vara nära. Jag som har trivts så otroligt bra med att vara ensam. Att komma hem, stänga dörren och ha egentid, att vara jag med mig själv. Nu är det inte skönt längre, det känns bara tomt...

Ovanpå detta kom en otrolig längtan efter mormor över mig. Skulle bara vilja få den där strykningen över kinden och höra hennes stämma när hon säger "lilla gumman". Vill höra hennes skratt och känna doften av hennes nybakta frukostbröd. Det spelade ingen roll att jag blev vuxen och mamma till hennes barnbarnsbarn, för henne skulle jag alltid vara just "lilla gumman". För henne kunde jag också vara lilla gumman. När mormor dog försvann också "lilla gumman" vilket jag kommer att sakna så länge jag lever.

Jag har också gråtit tacksamhetstårar över att vi alla firade mammas födelsedag på det varma & härliga sätt vi gjorde. Ska jag vara ärlig trodde jag inte att hon skulle få uppleva sin femtionde födelsedag.

Många bäckar små kan tydligen resultera i floder av tårar. Fördelen med att gråta en hel kväll är att det inte finns så mycket smink att tvätta bort när det väl är dags för det. Nu har jag nog gråtit klart tror jag och nu är det dags för välförtjänt sömn efter att ha ägnat cirka 16 av helgens timmar till att agera flytthjälp, tre timmar åt tvättstuga och cirka 6 timmar till sömn. Imorgon är det full fart framåt som gäller och då finns inget utrymme över till några tårar. Avslutar med en låt från 70-talet. Delar av denna text ramades in och ställdes på ett bord bredvid mormor där hon låg när hon gick sin väg över till änglarna.  ♥ ♥ ♥

The Love I Found in you

Kanske inte världens bästa låt och heller inte världens bästa sångare men en text som är underbar som jag vill tillägna min älskling

.

Saknar & längtar efter dig Petter ♥ Du är fantastisk!

  

Tyskland & Kina

Fredagen har tillbringats ihop med tyskabok +cd-skiva. Hade deadline på första inlämningsuppgiften idag. Nu är den inskickad, och efter att ha slitit bort några hårstrån från skallen tror jag att jag lyckades hyfsat. Uttalet är dock någonting jag måste nöta in för nu låter det inte riktigt klokt :/

Kvällen spenderades tillsammans med Kevin på, enligt honom, bästa sätt. Vi har varit på kinarestaurangen och ätit 2-rätters: Vårrullar till förrätt och Kevins favorit; ris med kyckling till varmrätt. Tyvärr orkade vi ingen efterrätt så den får vi ta en annan dag =) 

När vi kom hem bäddade vi ner oss uppe på Kevins rum och tittade på film. Han fick vara vaken så länge han ville för mig, men det tog inte lång stund förrän han slumrade sött. Härlig kväll med den stora men ändå lilla sonen, det gillas skarpt!

Jag försöker ta tillvara på tiden med barnen så mycket jag kan, under de förutsättningar som finns.
Dessa år kommer aldrig någonsin tillbaka, och det går så mycket snabbare än jag egentligen förstår.

Att se & höra barnen skratta hjärtligt är bland det bästa som finns, det värmer hela vägen inifrån och ut.

                                                                            



♥ ♥ ♥ Ögonblick av sann lycka ♥ ♥ ♥



tyska i höstrusk

Floka har varit i farten igen! Är det inte tvättstugan eller föräldrarmöten så är det skola. Fel dag rätt tid, alternativt rätt dag men fel tid, det är jag i ett nötskal. Lyckligtvis brukar jag alltid vara ute i förtid, så det finns oftast en möjlighet att fixa till det ;-) Tur för mig att jag fortfarande läser de flesa ämnena på distans för hur skulle det annars gå? Jag skulle irra omkring där nere och göra både lärare och mig själv fullkomligt galna.

Hur som helst åkte jag hem igen. Nu sitter jag med tyskan och försöker förstå vad jag läser fastän jag inte har en blekaste lilla aning. Tror banne mig att jag ska förbjuda svenska här hemma nästa helg. Jag tycker i alla fall att det är en klockren idé, är dock inte lika säker på att Petter uppskattar mina planer ;-)

Jag tycker det är fascinerande med väder, att det kan skifta så mycket både i luftfuktighet och temperatur från en dag till en annan.

Igår: 21 grader varmt och strålande sol

 

Idag: 14 grader varmt och en hel del regn



När det är 14 grader ute och regnet smattrar på fönstren är det ett ypperligt tillfälle att tända en massa ljus! Speciellt när det ännu inte kommer någon värme från elementen, trots påslagning.

Jag måste trivas där jag arbetar. Att sitta i ett rått och dunkelt rum, och samtidigt känna mig bekväm är helt omöjligt. Därför gillar jag distansstudier. Det är helt upp till mig hur jag vill arbeta och jag styr också plats & miljö. 

 Nu är det dags att åka ner på skolan igen och den här gången är det rätt! Tror jag ska ta mig ett hett bad när jag kommer hem för att senare bädda ner mig i soffan och lyssna på ett antal tyskafraser, vackert värre!! ;-)

Onsdag

Igår satt jag nästan hela dagen med näsan i matteboken, penna i handen och räknade som aldrig förr OCH jag tyckte  till och med att det var kul.

- Ursäkta, men vad hände liksom?!

Jag trodde aldrig någonsin att jag skulle känna, eller säga, att matematik är kul. Kanske är det inställningen trots allt? Jag har bestämt mig för att det ska gå bra och att jag ska släppa gamla föreställningar. Problemet för mig har aldrig handlat om att jag inte kan räkna. Problemet har varit att visa hur jag räknar och att göra det på rätt sätt. I min värld ska det inte spela någon roll hur jag gör, huvudsaken jag uppvisar rätt svar. Visst låter det rätt logiskt? Men de som VET säger annat så det gäller att tänka om och tänka rätt;) Just nu tänker jag försöka hålla fast vid den här känslan, även när det kommer uppgifter jag fastnar i. Det ska ju inte vara alldeles för enkelt heller, då blir det ju inte någon utmaning, eller hur?! ;-)

Under flera dagar nu, så även denna, har jag vaknat strax innan klockan ringt och jag tycker det är så skönt. Jag skjutsade Filip till skolan och Kevin till Hällåsen för friluftsdag. Själv åkte jag hem och slog mig ner vid datorn för att plugga, men kunde inte riktigt fokusera. Jag kände sådan stark längtan att komma ut i naturen och vädret gjorde inte den längtan mindre, så jag packade ner det jag behövde i studiematerial samt lite fika och åkte ut till havet. Väl där bredde jag ut min filt på en stor sten, plockade fram mina böcker och läste...och läste...och läste. Det var så fantastiskt rofyllt och en verkligt optimal miljö att vistas i när det gäller att suga i sig kunskap.

På eftermiddagen fick jag lite egentid med Kevin då Filip följde med en klasskompis direkt efter skolan. Dessa stunder är så värdefulla för mig. Det är då jag kan prata med honom riktigt. Det är under dessa stunder han verkligen lyssnar. Det är under dessa tillfällen han själv pratar, berättar om olika händelser och vågar säga saker han vanligtvis undviker när andra, i synnerhet Filip, är med. Jag vet att det inte bara är jag som mår bra av egentid med honom, även Kevin myser på att få ha mig själv ibland. Det behövs, och vi skulle egentligen ha betydligt fler sådana stunder än vi har idag.

Som avslutning på dagen hade vi onsdagsmys framför teven där både choklad och ostkrokar ingick. Tänk vad kul det är med barn som nästintill aldrig får godis eller snacks annat än på helgen. De uppskattar verkligen det där lilla extra, och dessutom får det får den mysfaktor jag vill att det ska få.

Det märks väl att skolan har satt igång igen. Jag ser knappt röken av barnen som äntligen har fått hem sina semestrande klasskamrater :) Jag tycker om att de har kompisar att leka med. Det finns alldeles för många barn som sitter instängda på sina rum för att de är ensamma och inte har någon att leka med, sorgligt men tyvärr sant.

Imorgon är det plugg som gäller för hela slanten. Matte, tyska och geografi står på schemat. Tyska...Jag har aldrig (!) läst tyska. Jag kan bara ett fåtal ord, och tre av dessa får avsluta nattens bloggande.

♥ Kuss und Umarmung ♥

På G

Nu är fröken Fors (det vill säga jag) på G igen. Vardagen börjar sakta men säkert ta form, även om rutinerna ännu inte riktigt har infunnit sig. På måndag börjar skolan på allvar & då är det femte växeln som gäller redan från start :)

Jag har hittills varit sysselsatt från morgon till kväll denna vecka och känner mig nöjd med vad jag har lyckats åstadkomma. Förutom allting jag har behövt göra inför skolstarten har jag sett till att boosta mig med en massa härliga människor. I måndags Millan, Igår Cathy & Malin och idag Marcus. Dessutom tog jag också en sväng förbi Värmestugan, drack kaffe och surrade bort en timme (kanske två?!)

Kvällen tillbringade jag tillsammans med Erica och fick då också passa på att tycka synd om henne.

För tre eller fyra år sedan fick jag och syrran ett varsitt presentkort i julklapp. Presentkortet innehöll massage, ansiktsbehandling, klippning och styling på en större salong i Karlstad. Våra respektive hade planerat att vi skulle få bli riktigt omhändertagna, och vi skulle få uppleva det tillsammans. Vi var naturligtvis väldigt glada och såg så fram emot detta. Vi hade svårt att få till en helg när det passade oss båda, men bestämde till sist en helg då jag skulle åka ner. Vi planerade allt och Erica skulle ringa och boka tid för oss. På kvällen ringer hon till mig och berättar att salongen gått i konkurs. De var fortfarande verksamma men tog inte längre emot några presentkort. Kan ärligt säga att det rann både en och två tårar den kvällen. Fy bubblan!

Hur som helst har den där händelsen varit mer eller mindre preskriberad, till idag...

...För två år sedan, när Erica fyllde 30 fick hon presentkort av oss på live it. Nu har hon bokat in tre olika saker, varav en var kroppsmassage som hon skulle njuta av denna eftermiddag.

Blåst på konfekten :P

 Lycklig och förväntansfull knallar hon till salongen efter jobbet, går in, säger glatt sitt namn och att hon bokat tid för massage. Poff! Som ett slag i ansiktet får hon reda på att hon minsann inte kommer att få någon massage eftersom det inte var idag hon hade tid utan IGÅR! En gång ingen gång, två gånger... Herrejösses vad tråkigt :/


Imorgon ska jag jaga vidare efter några böcker, göra en intervju, städa och förhoppningsvis få med någon av mina bingovänner till Mohed ;)

Ha det bäst!

Kram ♥