Skogen, naturen ~min plats på jorden

Efter att i flera kvällar ha försökt men inte lyckats kom jag äntligen ut i skogen igår kväll. Jag tog med Filip och åkte ut till pappa, hämtade min älskling (hunden Tara) och promenerade stigen som går mellan Olberget och Mo. Det är någonting speciellt som sker med mig när jag kommer ut i naturen, och jag fullkomligt älskar det! Med stillheten kommer ro, och när ro tar över kroppen kan jag inte göra annat än att landa. När jag landar känner jag med hjärtat, och tankarna är aldrig någonsin så klara & tydliga. I skogen finns också utrymme till andra reflektioner än de vardagliga, och allting blir så uppenbart självklart.

Jag har haft många tankar som har behövts sorteras, och nu har jag fått in en hel del i rätt fack vilket är skönt och befriande på alla sätt. Nu kan jag fokusera om och lägga i den där extraväxeln som varit i behov av lite service.

När jag gick där på stigen med Tara och Filip en bit framför mig tänkte jag också rätt mycket på hur saker framstår olika beroende på hur de vinklas och ur vilket perspektiv de ses. En och samma sak kan beskrivas på hundra olika sätt utifrån hur vi väljer att titta på dem. Alla har vi någon gång använt oss av uttrycket "göra en höna av en fjäder"och det är ett solkart exempel på hur vi lyckas förstora någonting som egentligen inte behöver förstoras. En fjäder är alltid en fjäder och bör så betraktas som en fjäder. På samma sätt kan vi också förminska saker eller händelser som är stora så att de blir obetydliga. Åtminstone inbillar vi oss det.

Hur vi agerar och tänker beror på referenser och var vi är i livet. Det som är stort för mig är kanske inget för någon annan. Men någonting jag är övertygad om spelar en väsentlig roll i hur vi betraktar saker är vår självkänsla och vårt psykiska mående. När vi mår bra ser vi knappt några problem. Vi ser fjäder - vi tänker inte höna. När vi mår bra och står stadigt med båda fötterna på jorden är vi mer rationella och okomplicerade. När vi är trygga behöver vi inte förändra, göra om, förstora eller förminska någonting, vi klarar av att se saker som de är och ingenting annat.

Jag tog dessa foton strax innan vi åkte hem som en påminnelse, eller snarare tydliggörare om att det är vinkeln som avgör hur vi uppfattar saker. Dessa blommor kan betraktas som de små blommor de faktiskt är...

 ...Eller kan de betraktas som gigantiska växter som når långt ovanför våra huvuden.

Det här handlar inte bara om oss själva, våra egna problem eller vårt sätt att betrakta våra egna liv. Det här handlar också om hur vi lägger fram saker till andra. Hur vi återberättar händelser samt hur vi pratar om oss själva och om andra människor. Kan du låta en annan människa vara bättre än du på någonting, utan att för den delen se ner på dig själv? Kan du se när du själv är väldigt bra på någonting, utan att känna dig tvungen att förminska det?

Tänk efter och ställ sedan frågan om det är bra, eller om det är någonting du borde arbeta med att förändra?

Jag har inget svar på den frågan. Jo, jag har mina svar, men när det gäller dig kan endast du veta...

♥Varma kramar ♥