Påtår

Söndag kväll, en kväll som mestadels bestått av tårar. Allt började med att jag tittade på ett videoklipp om djurmisshandel man publicerat för att få in namnunderskrifter. Jag har sett filmer från pälsindustrier tidigare och jag vet egentligen att jag inte klarar av att se det, men likt förbannat tittade jag. Här håller man i djuren i bakbenen, dunkar dem i backen och flår dem levande. Djuret slängs sedan åt sidan, skinnflådd men fortfarande levande...Lämnad att plågas in till sista andetaget. Det gör så ont i mig att jag inte vet var jag ska göra av mina känslor. Mitt hjärta stannar, på riktigt! Jag kan inte för mitt liv förstå hur man som människa kan leva med sig själv efter att ha utfört något liknande. Jag är inte dum och förstår naturligtvis att det handlar om pengar, men jag vet också att inga pengar i världen skulle kunna få mig att ens tänka tanken. Jag försöker vinkla det från alla olika håll för att förstå, men det går inte. Hur är man egentligen funtad för att klara av att plåga livet ur en levande varelse? Hur är man egentligen funtad när man väljer att köpa en päls?

Som att det inte var nog med filmen har allt möjligt dykt upp och fyllt tårkanalerna till bredden och det har svämmat över, gång på gång i flera timmar nu. Jag är så glad och tacksam över att ha Petter i mitt liv men det går inte att komma ifrån att det är jobbigt att vara ifrån den människa jag vill helst av allt bara vill vara nära. Jag som har trivts så otroligt bra med att vara ensam. Att komma hem, stänga dörren och ha egentid, att vara jag med mig själv. Nu är det inte skönt längre, det känns bara tomt...

Ovanpå detta kom en otrolig längtan efter mormor över mig. Skulle bara vilja få den där strykningen över kinden och höra hennes stämma när hon säger "lilla gumman". Vill höra hennes skratt och känna doften av hennes nybakta frukostbröd. Det spelade ingen roll att jag blev vuxen och mamma till hennes barnbarnsbarn, för henne skulle jag alltid vara just "lilla gumman". För henne kunde jag också vara lilla gumman. När mormor dog försvann också "lilla gumman" vilket jag kommer att sakna så länge jag lever.

Jag har också gråtit tacksamhetstårar över att vi alla firade mammas födelsedag på det varma & härliga sätt vi gjorde. Ska jag vara ärlig trodde jag inte att hon skulle få uppleva sin femtionde födelsedag.

Många bäckar små kan tydligen resultera i floder av tårar. Fördelen med att gråta en hel kväll är att det inte finns så mycket smink att tvätta bort när det väl är dags för det. Nu har jag nog gråtit klart tror jag och nu är det dags för välförtjänt sömn efter att ha ägnat cirka 16 av helgens timmar till att agera flytthjälp, tre timmar åt tvättstuga och cirka 6 timmar till sömn. Imorgon är det full fart framåt som gäller och då finns inget utrymme över till några tårar. Avslutar med en låt från 70-talet. Delar av denna text ramades in och ställdes på ett bord bredvid mormor där hon låg när hon gick sin väg över till änglarna.  ♥ ♥ ♥