Tittar på datumet för mitt senaste blogginlägg och inser att det nästan var en månad sedan jag skrev någonting. Det bekräftar egentligen bara att jag varit precis lika upptagen som jag känt mig. Även då jag tycker om att skriva, och fastän jag många kvällar har känt en längtan efter att få dela med mig av mina åsikter eller upplevelser har bloggen legat långt ner på prioritetslistan.
Men så, efter en helt fantastisk vecka tillsammans med Petter och barnen kan jag inte låta bli att skriva några rader.
I söndags åkte vi alla ner till Karlskoga för att tillbringa barnens höstlov hos Petter. Jag var lite orolig för att barnen skulle flippa ur av att bo så pass många dagar på ett helt nytt ställe, på en betydligt mindre yta, utan möjlighet att gå undan och utan tillgång till de saker de vana att ha omkring sig. Dessutom sova i samma rum OCH dela säng (bäddsoffa). Men till min glädje gick det så mycket bättre än jag trodde att det skulle göra och vi fick uppleva familjelivet när det är som allra bäst.
Petter jobbade under dagarna, jag försökte plugga och barnen fick roa sig själva rätt mycket. Men kvällarna tog vi tillvara på och gjorde en del verkligt roliga aktiviteter. På tisdagen bakade vi en del. Lite osams var jag med de trånga ytorna i köket, och inte heller bästis med en (för mig) ny ugn, men det blev i alla fall goda muffins med hallon & blåbär, kärleksmums och bullar. Lyxkvällsfika till barnens stora förtjusning förstås. På onsdagen kom Barbro (svärmor) och fikade med oss, och Filip var extra stolt över att kunna berätta att han minsann bakat muffinsen nästan helt på egen hand. En trevlig stund som tyvärr inte varade så länge då både vi och hon skulle vidare på andra äventyr.
Boda Borg var vårt kvällsäventyr. Just lovveckan var lite speciell då man lät gastar och spöken röra sig i korridorerna. Vi upplevde inte direkt några spökerier men hade kul där vi sprang runt och försökte lösa gåtor och ta oss igenom de olika cellerna. Jag är speciellt glad över att Kevin inte gav upp utan tog sig igenom, trots vissa celler som både krävde bra balans och god motorik. En hel del "bra Kevin, det här fixar du!" från både mig och Petter gav förmodligen också den där lilla extraviljan som behöver komma fram när han möter tuffa utmaningar :)
Eftersom vi alla gillar att leka och busa tyckte vi att det var lika bra att leka lite till. På torsdagen åkte vi till Örebro, till Lek och buslandet som är Europas största lekland inomhus. Och lekte gjord vi minsann! Vi lekte "ta" i klätterburarna, spelade basket, innebandy, pingis, körde trampbilar, klättrade och brottades. Dessutom körde vi lasergame i lag; vår familj mot en pappa med sina tre barn. Tyvärr har jag lite tokiga ungar,och tydligen också en tokig karl. Barnen sköt på P och P sköt på mig. Vet inte om de hade missat (?!) hela poängen med att spela i lag, men jag kan avslöja att det är precis så man ska göra om man vill förlora ;-)
Hur som helst hade vi himla skoj, och även de kvällar vi inte var ute på några upptåg var helmysiga. Vågar tala för oss alla när jag säger att vi är glada över att vi fick en hel vecka tillsammans.
Nu har däremot vardagens verklighet slagit tillbaka igen. P är åter installerad i Karlskoga medan jag och barnen knegar på här hemma. En verklighet jag hoppas ska se annorlunda ut i framtiden, men till dess fortsätter jag att längta efter varje helg jag får tillbringa med den jag älskar.
Avslutar med en dikt jag såg på en hemsida tidigare ikväll. Tyvärr vet jag inte vem som skrivit den, men kloka ord som jag gärna delar vidare.
Ibland så känns det som om livet helt står still.
Och just det man är i är inte det man vill.
Man känner sig så svag, så vilsen och så feg...
Så känns det till den dag då man vågar ta ett steg.
Då öppnas nya vägar och man får perspektiv.
Och plötsligt kan man se hur man vill ha sitt liv.
Och när man blickar bakåt när man har fått distans,
så ser man att det svåra var källan till en chans.
Kärlek & Kramar till tusen
´ ♥ ♥ ♥
Men så, efter en helt fantastisk vecka tillsammans med Petter och barnen kan jag inte låta bli att skriva några rader.
I söndags åkte vi alla ner till Karlskoga för att tillbringa barnens höstlov hos Petter. Jag var lite orolig för att barnen skulle flippa ur av att bo så pass många dagar på ett helt nytt ställe, på en betydligt mindre yta, utan möjlighet att gå undan och utan tillgång till de saker de vana att ha omkring sig. Dessutom sova i samma rum OCH dela säng (bäddsoffa). Men till min glädje gick det så mycket bättre än jag trodde att det skulle göra och vi fick uppleva familjelivet när det är som allra bäst.
Petter jobbade under dagarna, jag försökte plugga och barnen fick roa sig själva rätt mycket. Men kvällarna tog vi tillvara på och gjorde en del verkligt roliga aktiviteter. På tisdagen bakade vi en del. Lite osams var jag med de trånga ytorna i köket, och inte heller bästis med en (för mig) ny ugn, men det blev i alla fall goda muffins med hallon & blåbär, kärleksmums och bullar. Lyxkvällsfika till barnens stora förtjusning förstås. På onsdagen kom Barbro (svärmor) och fikade med oss, och Filip var extra stolt över att kunna berätta att han minsann bakat muffinsen nästan helt på egen hand. En trevlig stund som tyvärr inte varade så länge då både vi och hon skulle vidare på andra äventyr.
Boda Borg var vårt kvällsäventyr. Just lovveckan var lite speciell då man lät gastar och spöken röra sig i korridorerna. Vi upplevde inte direkt några spökerier men hade kul där vi sprang runt och försökte lösa gåtor och ta oss igenom de olika cellerna. Jag är speciellt glad över att Kevin inte gav upp utan tog sig igenom, trots vissa celler som både krävde bra balans och god motorik. En hel del "bra Kevin, det här fixar du!" från både mig och Petter gav förmodligen också den där lilla extraviljan som behöver komma fram när han möter tuffa utmaningar :)
Hur som helst hade vi himla skoj, och även de kvällar vi inte var ute på några upptåg var helmysiga. Vågar tala för oss alla när jag säger att vi är glada över att vi fick en hel vecka tillsammans.
Nu har däremot vardagens verklighet slagit tillbaka igen. P är åter installerad i Karlskoga medan jag och barnen knegar på här hemma. En verklighet jag hoppas ska se annorlunda ut i framtiden, men till dess fortsätter jag att längta efter varje helg jag får tillbringa med den jag älskar.
Avslutar med en dikt jag såg på en hemsida tidigare ikväll. Tyvärr vet jag inte vem som skrivit den, men kloka ord som jag gärna delar vidare.
Ibland så känns det som om livet helt står still.
Och just det man är i är inte det man vill.
Man känner sig så svag, så vilsen och så feg...
Så känns det till den dag då man vågar ta ett steg.
Då öppnas nya vägar och man får perspektiv.
Och plötsligt kan man se hur man vill ha sitt liv.
Och när man blickar bakåt när man har fått distans,
så ser man att det svåra var källan till en chans.
´ ♥ ♥ ♥
2 kommentarer:
Vad härligt att ni fick en hel vecka tillsammans och vad kul att se dig blogga igen. Jag har faktiskt sparkat igång bloggeriet med och jag lovar och svär att jag ska hålla i det nu. Saknar dig och hoppas att vi kan träffas snart. Stooor kram <3// Millan
Ja, det var verkligen härligt =) Jag saknar dig också, massor! Ska genast läsa vad du skrivit. Precis lika stooor kram tillbaka ♥
Skicka en kommentar