som grädde på moset...

Har en så härlig känsla i hela kroppen!

Blev nyss uppringd av Filips fröken. Hon tackade mig, och frågade vad jag hade gjort med pojken (se tidigare inlägg: a wonderful morning). Han hade varit så glad hela dagen och det hade inte varit något bråk eller tjafs (brukar vanligtvis vara det) och dessutom hade han åkt skridskor och tyckt det var riktigt skoj.

Stort av henne att ringa tycker jag.

Jag är själv så klar med att det är barn- och ungdomar jag ska arbeta med och för varje liten bekräftelse, likt denna, blir övertygelsen om att det är mitt kall ännu tydligare. Det är vuxna som ska lära sig att kommunicera på barnens eller ungdomarnas nivå, inte tvärt om. Det tar lite längre tid att sätta sig ner och verkligen lyssna,
men i slutänden är det så värt det, det gör stor skillnad.