Vad gör vi?

Var hemma hos min lillasyster i förrgår och av en slump gick hon in på en blogg som tydligen tillhör en av Sveriges mest kända bloggerskor, Kissie (Alexandra Barbara Nillson). Jag är inte en dömande människa när det kommer till människors utseende eller val i livet, däremot har jag naturligtvis åsikter när jag tycker någonting är helt galet. Isabelle visade mig flera bilder och jag läste lite vad hon hade skrivit och det enda jag kände var stackars tjej.

"Kissie"  född 1991- en ung, och från början jättegullig tjej, väljer att förstora brösten, fettsuga sig, förlänga ögonfransar, botoxinjicera sig och banta genom att äta...Barnmat (!) från burk.  De bilder jag såg var ärligt talat bilder av en tjej som förstört sig. (Får inte lägga ut bild, men sök gärna själv för att få en bild av vad jag talar om)

Jag har ingenting emot plastikoperationer när det finns någon rimlig nivå på det hela, snarare kan jag tycka att människor som gör det av "rätt" anledning kan bli hjälpta och få ett helt annat liv tack vare den möjligheten. Jag har vänner som blivit otroligt hjälpta och stärkta. Men när förstoringar, botoxinjektioner, fettsugningar och andra ingrepp går överstyr och personer helt försvinner bakom det tillgjorda tycker jag det är gräsligt. När dessa personer också blir en förebild för tusentals unga tjejer är det ännu värre.

I sitt ena inlägg skriver Kissie att hon nyss köpt jeans i strl. XXS och i sitt nästa inlägg skriver hon att hon mår dåligt över att ha druckit kaffe latte och att hon gillar "barnmatsmetoden" eftersom den är så kalorifattig. Det gör ont i mig, riktigt ont... (Hur många tjejer där ute försöker i detta nu bli en Kissie?)

...För ett tag sedan pratade jag med en chef för Vero Moda. Bakomliggande orsak till detta var att jag i höstas provade leggings på en Vero Modabutik. Jag är inte längre supersmal, men när jag inte fick på mig strl. XL visste jag att det var storlekarna som felade eftersom jag normalt har strl. S. Detta gjorde mig ofantligt ledsen. Inte för min egen skull, jag struntar i om det står S,M eller XL i mina kläder så länge de sitter fint och jag trivs i dem. Men eftersom jag för 12 år sedan hade mina ätstörningar vet jag att det inte är lika för alla. Att sälja kläder som är så uppenbart feltillverkade kan förstöra unga tjejer som har problem med sin vikt.

När modebutiker och media tillsammans skapar ideal, som för tjejer som vill leva upp till dessa, i praktiken innebär ständig bantning, operationer och "oäkthet" är det inte konstigt att vi också har så många unga tjejer som mår dåligt. Vi sätter upp krav och ideal som är surrealistiska och vi är delaktiga i att förstöra massor av unga människors liv.

Om det nu är så att en ung tjej kliver innanför dörrarna till en klinik och ber om större bröst, mindre mage, tightare lår, fastare rumpa, längre ögonfransar, smalare näsa och fylligare läppar så har ju kirurgen enligt mig alltid ett etiskt ansvar. Om tjejen har önskemål som innebär att hon kommer att bli totalt oproportionell och faktiskt förstöra både ansikte och kropp har kirurgen ett val. Det går att säga nej. Det går att vägra genomföra operationer som förstör människor. Frågan är varför man väljer att inte göra det?