Varför jag döpt min blogg till recess? Kanske just för att det är precis vad jag, och förmodligen också du, behöver. Kanske just för att det är vad blogga handlar om. Att göra ett uppehåll en stund. Att ta en paus från vad vi själva kallar våra måsten.
Många av oss lever ständigt under press och stress och känner ett krav på att vara duktiga. Om dessa krav är satta av oss själva, eller andra, spelar ju egentligen ingen större roll. Frågan är varför?
Varför sätter vi dessa höga krav på oss själva? Varför finner vi inte tillfredsställelse i att bara leva? Varför tillåter vi andra människor att sätta höga krav på oss? Har vi glömt bort livet?
Kanske är det så, att något som hände i vår barndom gör att vi inte kan känna oss tillfreds om vi inte gör mycket mer än vi egentligen klarar av. Kanske har någon i vårt vuxna liv sagt något som fått oss att vilja vara lite bättre, lite duktigare, lite starkare...? Eller är det kanske bara så, att vi helt enkelt har en snedvriden bild av hur saker och ting ska vara?
Att vi sedan ligger helt utmattade när helgen kommer för vi slitit som djur, kanske helt i onödan, tänker vi inte på. Vi konstaterar bara hur trötta vi är, att vi snart inte orkar mer och fortsätter att klura på hur vi ska göra för att försöka bromsa vår vardag och leva igen. Men vem är det egentligen som bestämmer? Vem har makten över våra liv? Har jag makten över mitt liv och du över ditt liv, eller är det våra chefer, vår parter, eller vår regering som beslutar hur våra liv ska se ut?
Vi kan fortsätta vår liv så här, ja d.v.s. tills vi stupar och inte orkar kliva upp igen. Vi kan vara den "duktiga" mamman, pappan, partnen, arbetaren, whatever, men frågan kvarstår.Har vi glömt bort hur det är att leva?
Hur det än ser ut, har vi alla ett val att göra. Vi kan fortsätta i vår spinningmachine eller resa oss, vända ryggen till den och bestämma oss för att LEVA och MÅ BRA.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar