Levengood & älskade ungar

   Under den gångna veckan har det verkligen inte funnits utrymme till eftertankar och reflektioner. Inga eftertankar och reflektioner= inget bloggande. Nu, såhär på fredagskvällen har jag suttit i lugn och ro och givit mig tid till både det ena och det andra. Dessutom har jag läst ett par berättelser ur boken jag fick av Millan i födelsedagspresent. Tack vännen, du vet vad jag gillar!
   Jag har upptäckt att herr Levengood och jag passar mycket bra ihop. Faktum är, att det nästan känns som att han stulit lite av min livsfilosofi och skrivit sådana berättelser jag själv skulle skriva. Var tog upphovsrättslagen vägen egentligen? Bortsett från kön, utseende, sexuell läggning, bakgrund, ursprung, arbete och språk är vi faktiskt ganska lika ;-) Mark Levengood-  som flertalet gånger visat hur långt man kommer med en positiv inställning, målfokus och stor ödmjukhet inför livet, sig själv och andra individer.
Jag bugar mig!

  Från det ena till det andra... Någon dag här i veckan slog det mig att Kevin inte är så liten längre. Eller jo, klart att han är liten, men inte så liten som jag tyckte han var för bara några veckor sedan. Han kom hem efter skolan, sa hej, gick upp på övervåningen, in i sitt rum OCH stängde dörren.
   Jag gick efter, knackade på dörren, klev in och frågade vad han gjorde. Han svarade mig att han var lite trött och tänkte lägga sig och titta på TV en stund. Jag frågade om han inte ville komma ner och äta någonting. Då svarar han att han kanske kommer ner lite senare.Vad hände?!?! Hade det varit för en månad sedan hade han suttit vid köksbordet innan jag hunnit avsluta meningen. Jag försäkrade mig om att han hade haft en bra dag och att han stängde in sig av "rätt" orsak, sedan gick jag ner.
  Efter några minuters betänketid konstaterade jag att det nog är ett friskhetstecken att inte vilja sitta ihop med sin mamma när man ska börja i 6:an. (I know, jag är lite långsam ibland) 

Älskade Skrotungar

Sedan har jag ju den andra guldklimpen som skulle på disco ikväll. Mycket viktigt med rätt styling vilket resulterade i ett besök på Kapp Ahl 25 minuter innan discot började. En rosa T-shirt blev valet vilket jag tycker är rätt coolt.





 Någonting jag tycker är ännu coolare är ansiktsmålningen han kom hem med. De fick välja precis vad de ville, och detta blev Filips val: 

Trots bus, stim & stoj är han en riktig mjukis!

Nu ska mamman hoppa i säng för hon har lovat den ene sonen att kliva upp och baka i morgon bitti.

 KRAM!