| bild från google images |
Nu är jag inte dum. Jag vet att det inte är min uppgift att hjälpa hela världen och jag vet också att det är en omöjlighet. Men tänka tanken kan jag väl få göra i alla fall?!
Jag pratade med Erica tidigare. Då satt jag och grät över alla hemlösa människor, över hur lite som faktiskt gör skillnad i deras liv. Jag grät över hur eländigt en del människor har det och samtidigt kom någon form av glädjetårar över den vilja som finns hos andra individer att vilja hjälpa till -helt villkorslöst.
Jag är blödig, känslig, fånig eller vad man nu vill kalla det. Men jag är gärna det. Jag vill känna med, och för, andra människor. Kan jag hjälpa en annan människa då gör jag det och jag hoppas att jag aldrig, aldrig någonsin ändrar mig på den punkten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar