Det började rätt komiskt då Kevin knäckte fyra ägg till kokostoscakakan. Gick hur bra som helst till han fastnade med armbågen i bunken. Äggen flög kors och tvärs över halva köket - skåpsluckor, köksstolar, bord, golv, tulpaner, ljusstakar på bordet... Ägg precis överallt! Och vad kan man göra annat än skratta? Jag konstaterade att det finns många sätt att göra scrambled eggs på, och att det där sättet förvisso gick snabbt, men kanske inte så lyckat trots allt ;-)
Hur som helst fortsatte vi att baka och det skedde inga fler olyckor. En långpanna kokostoscakaka, snickerskaka, en mazarintårta, en prinsesstårta och 40 havreformar senare betraktade jag oss som klara. Jag hann faktiskt nästan göra mig själv i ordning innan den första gästen kom. Eller, det där var ren lögn faktiskt. Den första gästen, Malin, kom två timmar innan jag räknat med att någon skulle dyka upp. Konstaterade att det var en himla tur för hon fick hjälpa till med både det ena och det andra... Tack! Fick förövrigt en väldigt fin bukett av henne som förtjänar publicitet:
För mig har det aldrig varit viktigt med presenter. Det viktiga är inte vad jag får, om jag får någonting. Det jag uppskattar allra mest är att mina nära och kära kommer, fikar och umgås med mig. Nu blev jag otroligt bortskämd med många fina och påkostade presenter och jag är naturligtvis väldigt tacksam för det.
Ja...Just det! Vi fick ju stopp i toaletten också efter att en sådan där lukta-gott-i-toan-även-om-du-gjort-nr2 trillat ner och fastnat i kröken. Dumt tillfälle när man har kalas, men ett samtal till jouren och en timme senare var det fixat! Jag har två till sådana i lådan, men kommer aldrig någonsin att använda dem, that's for sure.
När alla åkt hem stannade Isabelle och Mathias kvar. Vi packade in oss i bilen och åkte till pizzerian. Kan med säkerhet säga att det var första (och förhoppningsvis sista) gången jag gick ut och åt med inpackning i håret. Snacka om att kombinera nytta med nöje!
När man är ovan att äta en massa strunt men har gjort det under en hel dag kan jag berätta att det sista man blir sugen på är en flottig pizza... Det blev en sallad!
Idag har det inte hänt så mycket. Vi har tittat på skidor och bandy och skrikit som tokar i soffan. Vid halv sex åkte vi till bowlinghallen för att konstatera att vi inte skulle hinna bowla innan stängning. Slutade på Coop med en massa inte-nödvändiga-att-ha-saker i korgen och 400 kronor fattigare. Väl hemma klippte jag Kevins hår samtidigt som vi tittade på Solsidan.
Har suttit en stund och chattat med en väldigt fin människa som jag nyss fått kontakt med igen efter uppehåll på, håll i er; 16 år! Tackar facebook för det. Nu är det kväller för fröken Fors. Avslutar med ett tänkvärt citat ur Levengoods Hjärtat får inga rynkor:
"Men om det är svårt att älska främmande människor, varför är det så lätt att tycka illa om dem? Betyder det att min galla är större än mitt hjärta? Sådan vill jag verkligen inte vara."
KRAM!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar