återfunnet fokus & våga få ett nej

Idag har varit en sådan dag när jag inte riktigt har kunnat koncentrerat mig på det jag ska. Det har liksom krupit små spindlar i kroppen på mig, och mina tankar har varit allt annat än samlade på stället de borde vara, dvs. i studielitteraturen. Jag vet att jag måste vara alert och fokuserad precis hela tiden, annars fastnar ingenting av det läser, och jag får börja om från början. Om jag pressar mig i ett sådant läge vet jag också att stressen kommer krypandes, och ingenting blir bättre. Därför gjorde jag efter lunchen ett medvetet val att lägga plugget åt sidan och göra någonting helt annat.

 Jag bestämde mig för att åka ner till värmestugan, ta en fika och skänka diverse saker som jag vet att de behöver. Det blev 2 limpor, ett kilo ost, en stor låda havreflarn och en kasse kläder. Inte överdrivet mycket, men det lilla jag kan hjälpa till med gör mig bara glad. Glad blev jag också när jag mötte en vän som också kommit ner för att fika. Två koppar kaffe och en rätt lång pratstund senare lämnade jag värmestugan helnöjd.

Hämtade Filip på fritids och åkte sedan till Stina för att gratulera på hennes trettionionde födelsedag.
Med härligt tokiga brudar kan det inte bli annat än bra. Filip tyckte dock att det var lite väl mycket hönsgård. Högt och tydligt konstaterade han att han skulle bli döv av att sitta med oss... Stackars barn ;)

Nu  känner jag mig hur som helst full av energi, fokuset är återfunnet och jag är säker på att jag gjorde precis rätt val idag.

Avslutar med att ge all cred. till en kompis som idag gjorde en sak många andra skulle ha svårt med. Han frågade kassörskan på affären han brukar handla på om en dejt. Tänk vad härligt om fler vågade vara så framåt! Vad är egentligen det värsta som kan hända? Ett ja är naturligtvis det vi allra helst önskar och det kan vi ju bara få genom att ställa en fråga. Ett nej är givetvis inte vårt önskesvar, men är det egentligen så farligt?

Nä, mer spontanitet & kärlek till folket ;)

Bild lånad från google.

Kramar!