Skogen, naturen ~min plats på jorden

Efter att i flera kvällar ha försökt men inte lyckats kom jag äntligen ut i skogen igår kväll. Jag tog med Filip och åkte ut till pappa, hämtade min älskling (hunden Tara) och promenerade stigen som går mellan Olberget och Mo. Det är någonting speciellt som sker med mig när jag kommer ut i naturen, och jag fullkomligt älskar det! Med stillheten kommer ro, och när ro tar över kroppen kan jag inte göra annat än att landa. När jag landar känner jag med hjärtat, och tankarna är aldrig någonsin så klara & tydliga. I skogen finns också utrymme till andra reflektioner än de vardagliga, och allting blir så uppenbart självklart.

Jag har haft många tankar som har behövts sorteras, och nu har jag fått in en hel del i rätt fack vilket är skönt och befriande på alla sätt. Nu kan jag fokusera om och lägga i den där extraväxeln som varit i behov av lite service.

När jag gick där på stigen med Tara och Filip en bit framför mig tänkte jag också rätt mycket på hur saker framstår olika beroende på hur de vinklas och ur vilket perspektiv de ses. En och samma sak kan beskrivas på hundra olika sätt utifrån hur vi väljer att titta på dem. Alla har vi någon gång använt oss av uttrycket "göra en höna av en fjäder"och det är ett solkart exempel på hur vi lyckas förstora någonting som egentligen inte behöver förstoras. En fjäder är alltid en fjäder och bör så betraktas som en fjäder. På samma sätt kan vi också förminska saker eller händelser som är stora så att de blir obetydliga. Åtminstone inbillar vi oss det.

Hur vi agerar och tänker beror på referenser och var vi är i livet. Det som är stort för mig är kanske inget för någon annan. Men någonting jag är övertygad om spelar en väsentlig roll i hur vi betraktar saker är vår självkänsla och vårt psykiska mående. När vi mår bra ser vi knappt några problem. Vi ser fjäder - vi tänker inte höna. När vi mår bra och står stadigt med båda fötterna på jorden är vi mer rationella och okomplicerade. När vi är trygga behöver vi inte förändra, göra om, förstora eller förminska någonting, vi klarar av att se saker som de är och ingenting annat.

Jag tog dessa foton strax innan vi åkte hem som en påminnelse, eller snarare tydliggörare om att det är vinkeln som avgör hur vi uppfattar saker. Dessa blommor kan betraktas som de små blommor de faktiskt är...

 ...Eller kan de betraktas som gigantiska växter som når långt ovanför våra huvuden.

Det här handlar inte bara om oss själva, våra egna problem eller vårt sätt att betrakta våra egna liv. Det här handlar också om hur vi lägger fram saker till andra. Hur vi återberättar händelser samt hur vi pratar om oss själva och om andra människor. Kan du låta en annan människa vara bättre än du på någonting, utan att för den delen se ner på dig själv? Kan du se när du själv är väldigt bra på någonting, utan att känna dig tvungen att förminska det?

Tänk efter och ställ sedan frågan om det är bra, eller om det är någonting du borde arbeta med att förändra?

Jag har inget svar på den frågan. Jo, jag har mina svar, men när det gäller dig kan endast du veta...

♥Varma kramar ♥

Påtår

Söndag kväll, en kväll som mestadels bestått av tårar. Allt började med att jag tittade på ett videoklipp om djurmisshandel man publicerat för att få in namnunderskrifter. Jag har sett filmer från pälsindustrier tidigare och jag vet egentligen att jag inte klarar av att se det, men likt förbannat tittade jag. Här håller man i djuren i bakbenen, dunkar dem i backen och flår dem levande. Djuret slängs sedan åt sidan, skinnflådd men fortfarande levande...Lämnad att plågas in till sista andetaget. Det gör så ont i mig att jag inte vet var jag ska göra av mina känslor. Mitt hjärta stannar, på riktigt! Jag kan inte för mitt liv förstå hur man som människa kan leva med sig själv efter att ha utfört något liknande. Jag är inte dum och förstår naturligtvis att det handlar om pengar, men jag vet också att inga pengar i världen skulle kunna få mig att ens tänka tanken. Jag försöker vinkla det från alla olika håll för att förstå, men det går inte. Hur är man egentligen funtad för att klara av att plåga livet ur en levande varelse? Hur är man egentligen funtad när man väljer att köpa en päls?

Som att det inte var nog med filmen har allt möjligt dykt upp och fyllt tårkanalerna till bredden och det har svämmat över, gång på gång i flera timmar nu. Jag är så glad och tacksam över att ha Petter i mitt liv men det går inte att komma ifrån att det är jobbigt att vara ifrån den människa jag vill helst av allt bara vill vara nära. Jag som har trivts så otroligt bra med att vara ensam. Att komma hem, stänga dörren och ha egentid, att vara jag med mig själv. Nu är det inte skönt längre, det känns bara tomt...

Ovanpå detta kom en otrolig längtan efter mormor över mig. Skulle bara vilja få den där strykningen över kinden och höra hennes stämma när hon säger "lilla gumman". Vill höra hennes skratt och känna doften av hennes nybakta frukostbröd. Det spelade ingen roll att jag blev vuxen och mamma till hennes barnbarnsbarn, för henne skulle jag alltid vara just "lilla gumman". För henne kunde jag också vara lilla gumman. När mormor dog försvann också "lilla gumman" vilket jag kommer att sakna så länge jag lever.

Jag har också gråtit tacksamhetstårar över att vi alla firade mammas födelsedag på det varma & härliga sätt vi gjorde. Ska jag vara ärlig trodde jag inte att hon skulle få uppleva sin femtionde födelsedag.

Många bäckar små kan tydligen resultera i floder av tårar. Fördelen med att gråta en hel kväll är att det inte finns så mycket smink att tvätta bort när det väl är dags för det. Nu har jag nog gråtit klart tror jag och nu är det dags för välförtjänt sömn efter att ha ägnat cirka 16 av helgens timmar till att agera flytthjälp, tre timmar åt tvättstuga och cirka 6 timmar till sömn. Imorgon är det full fart framåt som gäller och då finns inget utrymme över till några tårar. Avslutar med en låt från 70-talet. Delar av denna text ramades in och ställdes på ett bord bredvid mormor där hon låg när hon gick sin väg över till änglarna.  ♥ ♥ ♥

The Love I Found in you

Kanske inte världens bästa låt och heller inte världens bästa sångare men en text som är underbar som jag vill tillägna min älskling

.

Saknar & längtar efter dig Petter ♥ Du är fantastisk!

  

Tyskland & Kina

Fredagen har tillbringats ihop med tyskabok +cd-skiva. Hade deadline på första inlämningsuppgiften idag. Nu är den inskickad, och efter att ha slitit bort några hårstrån från skallen tror jag att jag lyckades hyfsat. Uttalet är dock någonting jag måste nöta in för nu låter det inte riktigt klokt :/

Kvällen spenderades tillsammans med Kevin på, enligt honom, bästa sätt. Vi har varit på kinarestaurangen och ätit 2-rätters: Vårrullar till förrätt och Kevins favorit; ris med kyckling till varmrätt. Tyvärr orkade vi ingen efterrätt så den får vi ta en annan dag =) 

När vi kom hem bäddade vi ner oss uppe på Kevins rum och tittade på film. Han fick vara vaken så länge han ville för mig, men det tog inte lång stund förrän han slumrade sött. Härlig kväll med den stora men ändå lilla sonen, det gillas skarpt!

Jag försöker ta tillvara på tiden med barnen så mycket jag kan, under de förutsättningar som finns.
Dessa år kommer aldrig någonsin tillbaka, och det går så mycket snabbare än jag egentligen förstår.

Att se & höra barnen skratta hjärtligt är bland det bästa som finns, det värmer hela vägen inifrån och ut.

                                                                            



♥ ♥ ♥ Ögonblick av sann lycka ♥ ♥ ♥



tyska i höstrusk

Floka har varit i farten igen! Är det inte tvättstugan eller föräldrarmöten så är det skola. Fel dag rätt tid, alternativt rätt dag men fel tid, det är jag i ett nötskal. Lyckligtvis brukar jag alltid vara ute i förtid, så det finns oftast en möjlighet att fixa till det ;-) Tur för mig att jag fortfarande läser de flesa ämnena på distans för hur skulle det annars gå? Jag skulle irra omkring där nere och göra både lärare och mig själv fullkomligt galna.

Hur som helst åkte jag hem igen. Nu sitter jag med tyskan och försöker förstå vad jag läser fastän jag inte har en blekaste lilla aning. Tror banne mig att jag ska förbjuda svenska här hemma nästa helg. Jag tycker i alla fall att det är en klockren idé, är dock inte lika säker på att Petter uppskattar mina planer ;-)

Jag tycker det är fascinerande med väder, att det kan skifta så mycket både i luftfuktighet och temperatur från en dag till en annan.

Igår: 21 grader varmt och strålande sol

 

Idag: 14 grader varmt och en hel del regn



När det är 14 grader ute och regnet smattrar på fönstren är det ett ypperligt tillfälle att tända en massa ljus! Speciellt när det ännu inte kommer någon värme från elementen, trots påslagning.

Jag måste trivas där jag arbetar. Att sitta i ett rått och dunkelt rum, och samtidigt känna mig bekväm är helt omöjligt. Därför gillar jag distansstudier. Det är helt upp till mig hur jag vill arbeta och jag styr också plats & miljö. 

 Nu är det dags att åka ner på skolan igen och den här gången är det rätt! Tror jag ska ta mig ett hett bad när jag kommer hem för att senare bädda ner mig i soffan och lyssna på ett antal tyskafraser, vackert värre!! ;-)

Onsdag

Igår satt jag nästan hela dagen med näsan i matteboken, penna i handen och räknade som aldrig förr OCH jag tyckte  till och med att det var kul.

- Ursäkta, men vad hände liksom?!

Jag trodde aldrig någonsin att jag skulle känna, eller säga, att matematik är kul. Kanske är det inställningen trots allt? Jag har bestämt mig för att det ska gå bra och att jag ska släppa gamla föreställningar. Problemet för mig har aldrig handlat om att jag inte kan räkna. Problemet har varit att visa hur jag räknar och att göra det på rätt sätt. I min värld ska det inte spela någon roll hur jag gör, huvudsaken jag uppvisar rätt svar. Visst låter det rätt logiskt? Men de som VET säger annat så det gäller att tänka om och tänka rätt;) Just nu tänker jag försöka hålla fast vid den här känslan, även när det kommer uppgifter jag fastnar i. Det ska ju inte vara alldeles för enkelt heller, då blir det ju inte någon utmaning, eller hur?! ;-)

Under flera dagar nu, så även denna, har jag vaknat strax innan klockan ringt och jag tycker det är så skönt. Jag skjutsade Filip till skolan och Kevin till Hällåsen för friluftsdag. Själv åkte jag hem och slog mig ner vid datorn för att plugga, men kunde inte riktigt fokusera. Jag kände sådan stark längtan att komma ut i naturen och vädret gjorde inte den längtan mindre, så jag packade ner det jag behövde i studiematerial samt lite fika och åkte ut till havet. Väl där bredde jag ut min filt på en stor sten, plockade fram mina böcker och läste...och läste...och läste. Det var så fantastiskt rofyllt och en verkligt optimal miljö att vistas i när det gäller att suga i sig kunskap.

På eftermiddagen fick jag lite egentid med Kevin då Filip följde med en klasskompis direkt efter skolan. Dessa stunder är så värdefulla för mig. Det är då jag kan prata med honom riktigt. Det är under dessa stunder han verkligen lyssnar. Det är under dessa tillfällen han själv pratar, berättar om olika händelser och vågar säga saker han vanligtvis undviker när andra, i synnerhet Filip, är med. Jag vet att det inte bara är jag som mår bra av egentid med honom, även Kevin myser på att få ha mig själv ibland. Det behövs, och vi skulle egentligen ha betydligt fler sådana stunder än vi har idag.

Som avslutning på dagen hade vi onsdagsmys framför teven där både choklad och ostkrokar ingick. Tänk vad kul det är med barn som nästintill aldrig får godis eller snacks annat än på helgen. De uppskattar verkligen det där lilla extra, och dessutom får det får den mysfaktor jag vill att det ska få.

Det märks väl att skolan har satt igång igen. Jag ser knappt röken av barnen som äntligen har fått hem sina semestrande klasskamrater :) Jag tycker om att de har kompisar att leka med. Det finns alldeles för många barn som sitter instängda på sina rum för att de är ensamma och inte har någon att leka med, sorgligt men tyvärr sant.

Imorgon är det plugg som gäller för hela slanten. Matte, tyska och geografi står på schemat. Tyska...Jag har aldrig (!) läst tyska. Jag kan bara ett fåtal ord, och tre av dessa får avsluta nattens bloggande.

♥ Kuss und Umarmung ♥

På G

Nu är fröken Fors (det vill säga jag) på G igen. Vardagen börjar sakta men säkert ta form, även om rutinerna ännu inte riktigt har infunnit sig. På måndag börjar skolan på allvar & då är det femte växeln som gäller redan från start :)

Jag har hittills varit sysselsatt från morgon till kväll denna vecka och känner mig nöjd med vad jag har lyckats åstadkomma. Förutom allting jag har behövt göra inför skolstarten har jag sett till att boosta mig med en massa härliga människor. I måndags Millan, Igår Cathy & Malin och idag Marcus. Dessutom tog jag också en sväng förbi Värmestugan, drack kaffe och surrade bort en timme (kanske två?!)

Kvällen tillbringade jag tillsammans med Erica och fick då också passa på att tycka synd om henne.

För tre eller fyra år sedan fick jag och syrran ett varsitt presentkort i julklapp. Presentkortet innehöll massage, ansiktsbehandling, klippning och styling på en större salong i Karlstad. Våra respektive hade planerat att vi skulle få bli riktigt omhändertagna, och vi skulle få uppleva det tillsammans. Vi var naturligtvis väldigt glada och såg så fram emot detta. Vi hade svårt att få till en helg när det passade oss båda, men bestämde till sist en helg då jag skulle åka ner. Vi planerade allt och Erica skulle ringa och boka tid för oss. På kvällen ringer hon till mig och berättar att salongen gått i konkurs. De var fortfarande verksamma men tog inte längre emot några presentkort. Kan ärligt säga att det rann både en och två tårar den kvällen. Fy bubblan!

Hur som helst har den där händelsen varit mer eller mindre preskriberad, till idag...

...För två år sedan, när Erica fyllde 30 fick hon presentkort av oss på live it. Nu har hon bokat in tre olika saker, varav en var kroppsmassage som hon skulle njuta av denna eftermiddag.

Blåst på konfekten :P

 Lycklig och förväntansfull knallar hon till salongen efter jobbet, går in, säger glatt sitt namn och att hon bokat tid för massage. Poff! Som ett slag i ansiktet får hon reda på att hon minsann inte kommer att få någon massage eftersom det inte var idag hon hade tid utan IGÅR! En gång ingen gång, två gånger... Herrejösses vad tråkigt :/


Imorgon ska jag jaga vidare efter några böcker, göra en intervju, städa och förhoppningsvis få med någon av mina bingovänner till Mohed ;)

Ha det bäst!

Kram ♥

Aliquam vitae

Lorem ipsum ad aliquid quod voles tuae vitae
Nullam hendrerit
Minus computare 

Nisl saepius
Audi et amor
Ne oderis
Noli dolere
Tollite singuli litte casu possis
Carpe diem

Du är fri att göra vad du vill med ditt liv

Uppmuntra förändring

Oroa dig mindre 

Le oftare
Älska mer
Hata inte 
Ångra inte
Ta varje liten chans
Fånga dagen

Längtan och konsekvenser

Jag brukar oftast ha en klar tanke med vad jag tänker blogga om. Just inatt har jag ingen aning om vad jag ska skriva, men känner att jag måste få ur mig lite i alla fall.

Det har varit en riktigt tuff vecka med mycket saknad, och dessutom en hel del massa tjafs på hemmaplan. Har en Kevin som är allt annat än i balans och han tycker (på riktigt) att det är han som borde få bestämma här hemma. Det tycker inte mamman! Idag gick det så långt att datorn, som i vanliga fall befinner sig till barnens förfogande på övervåningen, numer ligger nere i mitt sovrum. Jag är egentligen inte för straff, men jag tycker definitivt inte att barnen ska kunna bete sig precis hur som helst och ändå få göra allting de tycker är kul. Jag tror att det är min uppgift som mamma att göra allt jag kan för att mina barn ska lära sig att ta ansvar, och att de själva ska upptäcka att det lönar sig bäst att lyssna, att respektera och att vara snälla mot varandra.

Datorn har kommit att vara en central roll i Kevins liv, någonting jag inte gillar och den enda som kan göra någonting åt det är jag. Därför tog jag beslutet att datorn hädanefter endast kommer att fungera som belöning. När grabbarna har skött sig, gjort vad de ska och varit snälla mot varandra kan de få spela dator en timme. Förhoppningen är att de kommer att välja att inte bråka eftersom det blir så mycket bättre då.

Jag tycker att jag har två helt underbara grabbar på alla sätt och vis men någonting har hänt. Kevin är i en känslig ålder, där hormonerna börjar säga sitt och det förstår jag. Men jag kommer aldrig någonsin att tycka att det är en ursäkt för att få bete sig illa och vara otrevlig. Han måste lära sig att välja det som är bäst, inte bara för andra utan för honom själv.

Jag tror att han behöver börja med någon sport igen. Fotbollen gjorde honom gott, och även om det var hans eget beslut att hoppa av, tror jag han saknar den. Jag saknar den! Jag saknar både föräldrarna och ungarna. Inte konstigt med tanke på att fotbollen var en så stor del i vårt liv under ganska många år. Att åka på matcherna, cuperna, att stå i kiosken, att stå och heja på, se hur grabbarna utvecklas säsong efter säsong...Jag tror att han saknar gemenskapen precis lika mycket som jag gör. Ska sätta mig här i veckan och titta vilka olika möjligheter som finns för honom. Håll tummarna att det går vägen!

Nu laddar jag inför skolstarten. Funderar var sommaren egentligen tog vägen, men konstaterar i samma veva att det liksom alltid är så jag känner. Längtar overkligt mycket efter Petter och hoppas att dagarna liksom bara rusar fram till fredag, därefter får tiden gärna stå stilla ett tag. Helgerna är alldeles för korta, veckorna för långa, och vem fan kom på att man skulle behöva arbeta för att få lön? Vilken korkskalle ;)
                                                                    
                                                       ♥ Puss & kram ♥

Saknad

Efter en helg som var lika underbar som efterlängtad slog verkligheten till... igen.

Frågan lyder: Hur mycket kan man sakna en annan människa?

Och svaret: Precis hur mycket som helst ♥



                          

Olustiga känslor

Idag läste jag ut boken jag skrev om igår och det är ingen bok jag kommer att lägga på minnet, utom just det jag citerade.

Var på stan och fikade med käraste syster och kvällen tillbringades på Moheds flygfält tillsammans med Stina. Blev en hel del skratt även denna kväll och det välkomnas naturligtvis alltid med öppna armar. 

Så hände någonting när jag kom hem. Jag började må dåligt, och gör det fortfarande. Jag har ångest och är ledsen fastän jag egentligen är glad. Sist jag hade denna känsla visste jag att någonting skulle hända någon i min omgivning och skrev också om detta på bloggen. Jag gick och väntade på ett telefonsamtal och till sist kom det. Efter det samtalet, direkt när jag lade på luren kände jag att det var det som jag väntat på. Någon jag bryr mig mycket om hade råkat ut för en olycka och då visste man inte om personen ens skulle överleva. 

Jag vet att det är någonting, men det jobbiga just nu är att jag inte vet om det handlar om att jag fångar upp någons nuvarande mående, eller om det handlar om att någonting tråkigt är på väg att hända/har hänt igen. Jag försöker slå bort det, stänga dörrarna för att behålla min egen energi, men jag klarar inte av det och jag skulle gissa att det beror på att det är någon som står mig väldigt nära det handlar om. Försöker hålla mig sysselsatt med så mycket som möjligt men det hjälper inte så mycket, inte just nu i alla fall.

Tända ljus, salvia och en kopp te kanske kan göra underverk? Hoppas, för det är inte en trevlig känsla Inte på något sätt och vis.

To be continued ... :/

Bad, god mat & krogbesök

Idag har det varit en sådan där härlig dag igen. Låg ute och läste i solen på förmiddagen och insåg att boken jag börjat läsa kanske är bra trots allt, men det tog också 60 sidor att komma fram till det. Läste någonting som fastnat hos mig, någonting tänkvärt:

"Så att de aldrig skulle behöva höra sina föräldrar slåss mitt i natten. Och för att man ju inte kan växa i ett hem där folk inte älskar varandra längre, inte kan man? Nej. Man kan inte det. Bli stor kanske, men inte växa."

Boken En dag till skänkes kanske blir en liten favorit till sist?

Vi badade på eftermiddagen och sedan åkte även Filip (Kevin redan där) till pappa. Själv tog jag hand om de 2,6 kg abborrfiléer min pärla till granne kom med i morse. En hel del gick naturligtvis in i frysen, men några hamnade på middagstallriken. Eftersom jag nu, i en månads tid har sambo (Erica), tycker jag att det är roligare att laga mat och jag ger den gärna det där lilla extra.

Idag blev det smörstekt abborrfilé på en spegel av fyllig sås med färska champinjoner. Till det kokt potatis, eget aromsmör samt friterad persilja. Det var riktigt gott.

Medan jag lagade maten kom också Linda. Min älskade kusin som flyttade till Stockholm för ett antal år sedan, och som jag träffar alldeles för sällan. Mycket prat och skratt blev det naturligtvis, och efterrätt i form av en varsin mjukglass som Linda bjöd på. Tack igen!

Vi åkte hem, surrade vidare, och sedan bestämde jag mig för att gå ner på Mousquets karaokekväll där jag visste att några vänner höll till.  Det är så kul att se alla olika människor gå fram och sjunga. Den ena värre än den andra, och en del riktigt duktiga sångare. Billigt blev det: 40 kronor totalt som jag la på garderob och en coca-cola, eller åtminstone någonting som påminde om cola. Många skratt & härliga människor! Ett bra avslut på en bra dag alltså.


                  Vita non est vivere sed valere vita est
            (Att leva är mer än att bara hålla sig vid liv)

                                                       ♥ KRAM ♥

Livfullt

Idag var det meningen att jag och Filip skulle åka och bada för att senare på kvällen plocka hallon & baka lite igen. Men efter att jag suttit i Telias kö i över en timme frågade Filip om vi inte kunde åka och plocka svamp istället och det tackade jag naturligtvis inte nej till. Tog en chansning att mamma skulle vara okej och vilja följa med och till min och Filips stora glädje blev det så.

Det finns två livsmiljöer som har alldeles speciell inverkan på mig. Platser som helar mig, som ger mig energi, lugn och harmoni. Det är dels vid vatten, i synnerhet när jag fiskar, dels i skogen. Jag tror att jag har överfört det till mina barn, precis såsom mamma och pappa överförde det till mig när jag var liten. Jag hade inte ens lärt mig att gå själv första gången jag tog mig fram själv i skogen. Mormor kunde inte förstå hur mamma kunde låta mig krypa över mossa, barr och sten, men jisses vad jag är glad över att jag har det så djupt rotat inom mig. Oavsett sinnesstämning blir jag alltid så otroligt fylld av livskraft när jag kommer ut till dessa platser. På hösten brukar jag ta med ut pojkarna efter skolan. Vi har ofta korv och fika med oss, och de fungerar precis likadant som jag gör. Finns det någonstans de blir lugna som filbunkar så är det ute i naturen. Filip vet det, och det är också därför jag blir så glad när han självmant väljer skogen. Härligt och mycket lyckat!

Om vi fick någon svamp? Ja, det fick vi =) Jag har faktiskt aldrig åkt ut för att plocka svamp och kommit hem tomhänt, men så är det nog när man har sina guldställen.

 Blev totalt cirka 35-40 liter, så det är vi naturligtvis nöjda med. Till nästa år har jag däremot beställt självrensande kantareller ;)

 Det här är vad man brukar kalla "häxring". Ofta är de större i diameter och det brukar inte synas så tydligt att de faktiskt växer i cirkelform, men den här var så otroligt tydlig att den var värd en bild. Häxringar är mycket vanliga där jag plockar mina kantareller och jag blir lika glad vartenda år när jag ser hur de lyser upp skogen.

 Mormor och Filip var ett utmärkt par i svampplockning. Mormor plockade och Filip satt och gjorde ren nästan varenda liten svamp för att de skulle ha finare svampar i sin korg än jag skulle ha i min. Tyvärr klantade sig mormor lite och det gick inte riktigt som planerat ;)

Kaffe och fika är ett måste i skogen. Det har hänt att jag av ren lathet har hoppat över att ta med kaffetermosen, men det har aldrig hänt att jag då inte ångrat mig. Idag gick det åt 10 koppar under tiden vi var ute, men så var vi också i skogen i närmare 6 timmar.

Bara för att han är så himladens söt. Stackars barn som inte får någon mat hemma & måste äta gräs ;) 

                                               

Arga leken? Nej, jag har ingen aning om varför vi sitter som vi gör, men Filip var i alla fall framme med kameran :) Jag har faktiskt inte så många bilder på mig och mamma tillsammans så dessa är jag mycket glad åt att jag nu fått. Förresten är jag glad och tacksam för hela den här dagen. De stunder vi får tillsammans med en mamma/mormor som mår bra är inte överdrivet många och därför väljer jag att vårda dessa stunder, så mycket det bara går.

                                      Mormor & barnbarn kanske?

Efter en bra dag med mycket mullemotion och rekreation kryper jag till sängs med en härlig känsla i både kropp och själ. Klockan är ställd att ringa om 5 timmar och då tänker jag vara pigg som en nötkärna!

                                     ♥  För livet och de vi älskar ♥

Surr och nattlig sysselsättning

Efter dryga två veckor har jag äntligen fått kramas, surra och druckit kaffe med bästaste Millan :) Kevin åkte till Andreas, och istället för att följa mig till Camilla valde Filip att åka till Morfar. Han är så trött på vad han själv kallar kärringprat, att han inte vill följa med. "Ni bara pratar en massa och jag orkar inte höra", är vad han säger. Och han har så rätt! Vi pratar och diskuterar om allt och inget, och eftersom båda är (mycket) pratglada blir det aldrig någonsin tyst. Men vi trivs, och eftersom det nu finns alternativ för Filip finns det heller ingen anledning att ändra på ett vinnande koncept ;)

Ett icke alltid lika vinnande koncept är att vara vaken nattetid, men det finns massor med saker att sysselsätta sig med. Man kan exempelvis ta upp en av alla böcker man äger, man kan slå på teven och slötitta lite.

Eller kan man baka STORA goda vaniljbullar...

Man alltid måla tånaglarna. Blåa om man känner för det...



Om man har insett att man blir deprimerad när man loggar in på sin egen blogg kan man alltid designa om den och ge den lite mer färg.

När man har gjort dessa saker kan man alltid kika ut för att se om någonting intressant händer. Sannolikheten att det sker spännande saker utanför mitt fönster strax efter 4 på morgonen är minimal. Däremot är sannolikheten för nattliga gäster 100%

När allt detta är överstökat har nästan hela natten passerat och det är dags för några timmars sömn innan strand eller svampskog kallar...

                                                      KRAMAR!

Det kommer mera...

Usch vad jag har varit dålig på att uppdatera bloggen, men snart är det höst och då blir det mer inomhustid vilket också innebär mer tid framför datorn. Studier blir det naturligtvis, men den här terminen ska jag ta hand om mig själv mer, och se till att jag ger mig själv utrymme till att bara vara & njuta av livet.

Turkietresan var härlig och avkopplande och precis vad jag behövde. Tänkte skriva lite mer om detta, men jag väntar till jag får bilder som just nu befinner sig i Isabelles kamera.

Jag älskar sol och jag älskar värme och jag är för övrigt helt övertygad om att storken villade bort sig och släppte av mig på fel ställe. Hoppas verkligen att dagens storkar är utrustade med GPS!

Det har inte gått en dag sedan vi kom hem som jag inte har känt att jag vill tillbaka. Saknar att kunna sitta ute och surra mitt i natten, utan att behöva jacka eller filt. Jag saknar att ligga på stranden, att gå ut i vattnet och endast känna en ljummen smekning mot kroppen.

Hur kan man inte vilja tillbaka till detta?

Just nu längtar jag däremot efter någonting helt annat, eller någon helt annan och det får jag får jag göra i fem dagar till. Fem dagar är inte lång tid, men när det är kärlek med i bilden kan det tydligen kännas som en evighet. Försöker fylla dagarna med en massa saker för att de ska gå undan...

Visst är det jobbigt att längta och att sakna, men det är så värt det när kroppen, hjärnan och hjärtat känner att det är rätt, underbart och helt fantastiskt!

                              
 Tro mig när jag säger att det kommer mera...
     
                                 ♥♥ Kramar ♥♥